och inöfvadt. Af ungefär lika storlek, beväpning och besättning med Hamburg, är angkorvetten Libeck, hittills förd af kapten Thatcher, en engelsman, som nu lär öfverlemnat sitt kommando till kapten Jackson; Acadias förra. chef, en eräl glig sjöman, hvilket han också visat vid elling (!?) Kapten Thatcher lär, i stället för TLidedk.ötvertagit ångkorvetten Bremen, som nn ligger utanför Bremenhafen, för att repareras och utrustas; till storleken liknar den sHamburg och Libeck.Den i Amerika köpta ångfregatten United States har ännu icke anländt och dessntom bygger man i England för tysk räkning ännu en ångfregatt och tvenne ångkorvetter. Härtill kommer en stor mängd kanonbåtar, af hvilka man dock icke lofvar sig stor nytta i nordsjön. En marinofficer, med hvilken reserenten nyligen talat, yttrade: KMå fan taga dessa fördömda kanonbåtar, som äro alldeles obrukbara i Nordsjön med dess ebb och flod.Bildandet af en marinkorps ombesörjes af en premierlöjtnant Weber, en ingeniörofficer, som förut stått i grekisk tjenst och som tillika är direktör för utrustningsmagasinerna. Enligt alla sjöofficerares och sjökunniges utsago hvilar dock marinens största hopp på Brommy, sjökapten och sjötygmästare för nordsjökusten. Han är född sachsare och heter egentligen Bromme, gick mycket ung i amerikansk tjenst och var redan fregattkapten, när han inträdde i den nybildade grekiska marinen och deltog i slaget vid Navarino; förlidet år kallades han slutligen till Tyskland, för att bilda dess marin, för hvilken uppgift han med entusiasm sträfvar. Redan 1844 skref han i Athen ett praktverk om en tysk marin.ITALIEN. Romerska monitören för den 16:de Juni offentliggör ett bref från den nye franske kommissarien Corcelles till franska legationssekreteraren Gerando, som förblifvit i Rom, och ett bref från Marrini till den sistnämnde som svar på den honom meddelade skrifvelsen från hr Corcelles. Denna skrifvelse går ut på att bevisa ogiltigheten af det utaf Lesseps den 31:ste Maj afslutade fördrag, emedan Lesseps redan blifvit rappellerad genom ett ministerialbeslut af den 29:de Maj och således den 31:ste Maj ej mera varit i besittning af någon fullmakt. Till slut försäkrar Concelles, att Frankrike blott har ett syftemål i denna bedröfliga kamp, nemligen att upprätthålla kyrkans öfverhufvuds, den vördade Pius IX:s, samt romerska statens frihet, och trygga verldsfreden. Mazzini svarar derpå, att det vore fullkomligt likgiltigt, om Lesseps blifvit rapellerad eller icke den 29:de Maj, enär romerska nationalförsamlingen den 31:ste Maj icke hade och ej eller kunde hafva sig denna omständighet bekant, hvadan hon på god tro afslutat fördraget, som kostat romerska trupperna förlusten af flera under tiden af Fransmännen besatta positioner. Franska regeringen hare, heter det vidare, blott velat dra— ga fördel af romerska regeringens godtrogenhet. General Oudinot har på ett oredligt sätt begagnat dess medlemmars upprigtighet och förtroende till Fransmännens ärlighet, för att besätta gynnsamma ställningar och möjliggöra ett angrepp på staden. Frankrike står lyckligtvis helt och bållet utom frågan: denna tappra och ädla nation är ett offer för en nedrig intrig, liksom vi sjelfve. De franska generalerna gå här endast Österrikes ärenden, och man har icke en gång det mod att öppet tillstå det. Franska regeringens band skrifver i detta ögonblick ett bedröfligt blad i Frankrikes historia. Hon bibringar tillika pafvedömet en dödlig stöt, samma välde, som hon ville understödja och som hon dränker i blod. Hon gräfver en bottenlös afgrund emellan 2 folk, som sedan tvenne ärhundraden räckte hvarandra handen till förbrödring.Man anser icke för otroligt, att Romarne, i harmen öfver monsieur Bonapartes och hans ministers skändliga beteende, inkallar Österrikare och Neapolitenare i staden, och man kan icke neka, att franska styrelsens ställning gent emot franska nationen derigenom skulle blifva ganska kinkig.