Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1849, sida 1

— — ——kQ:————— —— ———— —— Maj:t. Detta skedde i 2:ne kongl. bref, den 5:te och 23:dje Maj 1848, genom hvilket sednare bestämdes, att som -gula kasernenvore behöflig till sjukhus för de till Skåne i och för de bekanta krigsoperationerna beordrade trupper, kontraktet ej kunde träda i verksamhet förr, än den 1:sta i månaden näst efter den, uti hvilken kasernbyggnaden finge af fångstyrelsen åter tillträdas. I anledning häraf blef kontraktet med Vougt upprättadt den 25:te Sept. 1848. Ehuru man icke torde böra betvifia, det ju ej fångstyrelsen iakttagit det vilkor om byggningens tillträdande, som, fyra månader förut, Kongl. Maj:ts bref föreskref, inkom likväl Hr Vougt med hemställan om ersättning af cirka 2,500 rdr b:ko derföre, att han icke fått tillträda lägenheten vid den tid, han sjelf först föreslagit, nemligen den 1:ste Juli 1848, det vill säga mer än två månader innan kontraktet upnrättades. Det var visserligen icke ett drag af stor sjelfförsakelse, som borde berättiga Vougt till stora korset af Wasaorden; men det var dock ett lofligt försök af en enskilt person, som blott afsåg sin egen fördel, och ett försök, hvilket på köpet kunde anses mera löjligt, än farligt, emedan det knappt var tänkbart, att vederbörande skulle bita på kroken. Men — just nu kommer det anmärkningsvärda af saken — sedan generalkrigskommissariatet gifvit fångstyrelsen del af de Vougtska anspråken, förordade bem. styrelse sjelf desamma hos regeringen. . . . Från den stund, denna myndighet tillstyrkte bifall å Vougts framställning, har man ingenting att säga om hans bemödande att se sitt enskilta interesse till godo, och hela ansvaret af följderna drabba uteslutande auktoriteten. Genom en så ovårdsam behandling af tillgångarne låter det lätt förklara sig, att statsutgifterna till fångvården med hvarje år stiga till den oerhörda höjd, att denna titel på budgeten hotar att täfla med sjelfva försvarsverket. (Fortsättes.)