Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1849, sida 1

fortfor han derefter, vändande sig till mig. Så att ni trodde er kunna fiska till er en så kostbar perla; herr målare! Nu förstår jag hvarför ert arbete gått så långsamt.Herr grefve, svarade jag med stolthet; jag har ingenting att förebrå mig. Er dotter och jag älskade hvarandra, men vår kärlek är oskyldig och ren. Våra själars harmoni drog oss till hvarandra. Vi rådde ej derför. Prata inga dumheter om själars harmoni!röt grefven, ännu mer förbittrad. -En skälm är ni och dermed punkt. Det var förmodligen harmonien af guldets klang, som lockade er, ty ni visste, att min dotter var rik. Men ni bedrager er. En dylik ros blomstrar ej tör en färgsuddare . ..: Herre! ropade jag nu, utom mig af vrede, rvore ni ej denna engels far, så skulle jag visa er, att man ej ostraffadt förolämpar en man af ära. Men jag föraktar er. Farväl!Jag vände mig om, för att lemna rummet. Blek af raseri fattade grefven en klocksträng och ringde så häftigt, som skulle det gällt lifvet. Ett par förskrämda betjenter instörtade. ,Tag och kasta ut den der karlen! ropade grefven, stampande i golfvet af vrede. Fort — vräk honom ned för trapporna! i Betjenterna närmade sig, för att fullgöra befallningen. Jag smålog. Ett dussin dyli