Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1849, sida 2

du.... hvarför öfvergifver du ditt land och din Svanhilda?Svanhilda följer mig. Du skämtar?Nej — det är allvar. Den der stolte aristokraten — hennes far — har genom sin grymhet mot mig, jagat den sista gnistan af barnslig kärlek ur hennes hjerta. Derför öfvergifver hon honom och flyr med mig till Amerika. Hennes skål! sade Emanuel, som emellertid lagdt begge benen upp på bordet och satt och vägde bakut på stolen, hennes skål! Det är en rask flicka. Han förde långsamt glaset till läpparne och läppjade derpä. Derefter nedsatte han det åter. Men hvarför hafva vi ej förr blifvit invigda i ditt förtroende, Theodor? frågade Clas. Emedan jag först i dag erhållit hennes löfte, svarade målaren. Se här hennes bref. Han framtog en liten parfymerad biljett af rosepapper, uppvecklade och genomläste den, som det tycktes, med ett leende af triumf. Låt höra !s sade Emanuel likgiltigt. Hvad skrifver hon?Ni skolen få veta det sedan. Nu är först frågan, om ni viljen bistå mig med råd och dåd. (Forts.)