samlas utan vapen, göra så mycket larm som möjligt och, sedan täget blifvit sprängdt af trupperna, draga sig tillbaka till förstäderna, för att resa befolkningen derstädes. Natten till d. 13 och 14 skulle användas till att bygga barrikader och striden bryta lös, d. 14. Samma dag skulle resningar ega rum i Lyon, Strassburg och flere andra stora städer. Man räknade på fol-ket, på åtminstone ett linieregemente och en legion af nationalgardet. De, som lofvat truppernas bistånd, hade emellertid icke den inflytelse, de trodde, och detta, i förening med regeringens försigtighetsmått, omintetgjorde bergpartiets resningsförsök. Tidningen Erenement, som annars icke är gynnsamt stämd mot socialisterna, har gifvit en detaljerad skildring af tilldragelserna d. 13:de i Conservatoire des arts et måetiers, enligt hvilken Ledru-Rollin mycket lugnt skall hafva lemnat salen. Han gjorde intet försök att dölja sig, utan gick bort, känd af alla. Han passerade tillochmed förbi militärposten på torget S:t Martin med en fullkomligt lugnt utseende och utan att göra något, för att icke blifva upptäckt. Hvad öfverste Guinard beträffar, omtalar samma tidning, att han spatserade i trädgården, som hör till Conservatoriet, i full uniform, efter det salen blifvit utrymd och hans vänner skingrat sig åt alla håll. Direktören Pouillet vände sig till honom med den fråga, om han icke ville aflägsna sig med de öfrige. IIVarfor skulle jag fly? svarade Guinard; ejag har ingenting att förebrå mig, jag har endast gjort min pligt. Pouillet inbjöd derefter Guinard till sig; han visade under samtalet det största lugn, medan de fleste andre hade gripits af en panisk förskräckelse. Pouillet erbjöd sig derefter att skaffa öfversten en vagn, hvilket tillbud denne emottog, men han sviägrade, att, såsom Pouillet föreslog, förkläda sig. Enligt hvad bladet Äe IIroitr förmäler, kommer högsta nationalrätten, som skall döma de arresterade nationalrepresentanterna och ledarne af rörelsen den 13:de Juni, att hålla sina möten i Versailles. Tilldragelserna i Paris och Lyon skola undersökas hvar för sig. De anklagade skola hafva valt Cremieux, Senard och Jules Favre till sina sakförare. tterligare hafva tvenne folkrepresentanter Marc Dafraisse och Malardier, med nationalförsamlingens samtycke, blifvit öfverlemnade i lagens våld. Gioberti, som sedan sitt utträde ur Sardinska kabinettet fungerat som gesandt i Paris, har nu blifvit rapellerad; markis dAzeglio är hans efterträdare. Det af nationalförsamlingen nedsatta utskott, som skall förklara sig öfver förändringen i ar; betsordningen, tänker att framlägga ett förslag till straff för de medlemmar af församlingen, som genom att afbryta talaren eller på annat sätt göra sig skyldiga till oordning. Den, som tre gånger på en månad blifvit kallad till ordningen af presidenten, skulle påläggas ett straff, som kallas censur och bestå deri, att han förlorade hälften af sitt arfvode. Flera representanter hafva imellertid ansett detta otillräckligt och föreslagit, att den, som två gånger blifvit straffad med censur, skall förlora sin plats i församlingen. Liberte omnämner ett bref, som konung Lud7 — vig Philip skrifvit till en af orleanska familjens vänner i Paris. Han önskar deri Frankrike lyeka till den oblodiga seger det vunnit den 13:de Juni och förklarar, att denna nordningens seger nödvändigt skall medföra monarkiens återupprättande. Med hänsyn härtill underrättar Ludvig Philip sina vänner i Frankrike, att man icke mera skall sysselsätta sig med hans dynasti, som hädanefter ville sluta sig till den äldre linien. Tidningen tillägger, att emottagaren af detta bref är en af hufvudrådgifvarne i Elyske-National. i ENGLAND. Globe, som allmänt anses för lord Palmerstons organ, har i en längre ledande artikel, hvilken är skrifven med mycken värma, gått ganska skarpt åt Österrike för det denna makt kallat ryssarne till hjelp emot Ungrarne. Parlamentet i Debreczin har, enligt dess åsigt, handlat fullkomligt lag) I KH I I ö I