Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1849, sida 1

osa nummer. sens Annonskontor en trappa upp i sker hvarje söcke edsoch Drottningatorna. De betalas bod, Norra Hamn beräknad till 40 bokstäfver petit, eller dt möjligt är, vara inlemnade sednast tan N:o 27; Herr gatorna, N:o 45—44 I önskas införda. — Lösa nummer beranterne belastas ch säljas dels å Tidningens Annonsdels i Hr N. J. Gumperts boklåda. delningar; men d ren på sätt brukli; AA Aiiiiiiii NNE EESK slutligen att utdraga en med öfverskrift satser om uppfostran: gifva sina lärjungar, är att dessa se, att läraren sjelf ej är beherrskad af sinlighetens begär. 2 ör ibland svenska lärare. Den ofvannämnda lilla brochyren, hvarmed, efter hvad vi hört, hr B. märkvärdigt för de allvarsamma reflexioner, han, med anledning af prof. Lindgrens öfversättning af Esaias, deri gör öfver vår statskyrka och dess traktelser, t. ex. detta: profetiorna äro endast kungliga frillorna, öfvergår förf. till sina allvarpag. 12—13: Hvad tycker nu läsaren väl? pag y egna krafters otillräcklighet. kunskap. Man känner i sjelfva verket intet annat. än det man sjelf uppfunnit eller genomlefså sällsynta ? lärdomens råhet. Hvarföre glömma våra skolI mästare af alla slag, att skolorna äro till för lifvet. ling gjort Svedenborgs grundsatser och åsigter i sång på landsbygden; verkan af Guds ord på arbetsklassen. I Utur de åsmärre afhandlingarne tillåta vi oss KäDen bästa lexa af förnuft, som läraren kan Återvisa lärjungens begär inom måttans gräns derigenom, att du gör honom medveten af sina Man kan ej nog sorgfälligt bevara det unga sinnet från fördomen, att ord och bokstäfver äro vat. Jag kan lika litet fatta med en annans begrepp, som se med en annans öga. Mogenhet är annat, än kunnighet; bildningsgraden något annat än kunskapsmåttet. ö I första rummet af ett lands försvarsverk sätta vi dess uppfostringsverk, i andra rummet krigsväsendet, af det skäl, att det första hos hjelten är hans dygd, det andra hans dygder. Om ett lands regering kraftigt vill inverka på uppfostringsverken, får den icke inskränka sin verksamhet endast till att bese skolhusbyggnader och genomläsa skolärsberättelser, hvilka alltid låta fördelaktigt; utan den måste med egna ögon se och höra undervisningen och derigenom åt folket gifva föredöme af deltagande för skoluppfostran. Hvarföre skola endast militäröfningar bevärdigas med regentens höga närvaro? I skolprogrammet från Kiel 1845 läses följande: D. 27 Juni hade vår skola lyckan att se vår ärade konung. Hans Maj:t öfvervar alla öfningar. Landsfadren stod midtibland läroverkets ungdom, uppmuntrande lärarne, på hvilkas redliga förvaltning det kommande slägtets väl till en stor del beror. — Hvarföre äro sådana exempel Evangelium har en änglalik enfald och gör menniskan sannt barnslig, from och god mot sina medmenniskor, hvarföre begagnas det ej mera vid barnauppfostran? Öfverlägsna och högt utvecklade själsförmögenheter sakna allt värde, om de ej ledas af upphöjda och sedliga tänkesätt. Deraf förklaras Först då, när undervisningsverken i vårt land blifva lika många uppfostringsverk, blir landet lyckligt samt dess försvar och bestånd tryggadt.II. Tillkännagifvande om den nya kristna församlingen kallad nya Jerusalem och om dess offentliga inrättande af C. II. Beurling. Stockholm 1849. 8 sk. bko. Genom flera förut utkomna skrifter har Beurafseende på den heliga skrifts tolkning bekanta ärnar afsluta sin författarebana i hopp att redan hafva utdragit och reproducerat det vigtigaste innehållet af sin mästares arbeten, är isynnerhet presterskap. Sedan forf. upprepat de uttryck af hr Lindgren, på hvilka han baserar sina befoster af profeternas poetiska fantasi och djerfva skaldeutgjutelser, eller detta: -jungfrun, som skulle föda Immanuel (Es. 7: 14) var favoritsultaninnan i Judakonungens harem, företrädesvis kallad flickan, som var det allmänna namnet på de liga betraktelser och allokutioner, då han säger skulle man kunna tro, att denna prestman, som således, för alla sina embetsbröder, ja för hela landet, utan all blygsel, sjelf tillkännagifver sig joke ftro nå Guds ord hvilket han dack förhan