Article Image
— -— bordt mäkta, och hvad staten beträffar, så kunna vi ej annat än anse, att om den tager sig för att af trafiken fordra afgifter, så bör den äfven sjelf så laga, att de trafikerande med lätthet och Utan bråk må kunna förskassa sig kännedom om dessa afgifter. Så har likväl förhållandet ej hitsintills varit i Sverige. Allmänheten, som skall betala en afgift, vet knappt, hvar den skall söka underrättelse om statens anspråk på densamma, och embetsmännen, som skola uppbära afgifterna, äro ej sällan uti samma bryderi. Författningarne, stadgandena och föreskrifterna i dessa afseenden äro nemligen ofta korsande och otydliga, samt dessutom vanligen på ett sådant sätt afgifne, att de ej ens kunnat blifva allmänt bekante eller af alla kände. Såsom ett exempel härpå behöfver blott anföras gen. tullstyrelsens cirknlärer till sina underlydande lokal-auktoriteter. Herr Bodmans tullbok afhjelper nu, hvad tullafgifterna beträffa, i betydlig mån denna olägenhet, och ehuru man i vissa fall kunde hafva önskat, att Herr Bodman hade något vidlyftigare, än nu skett, vidrört desse ofvannämnde af tullstyrelsen utfärdade speciella föreskrifterna, så, då försöket att på ett ställe samla de spridda stadgandena är det första, som gjorts, får man ej vara för sträng i sina fordringar, utan med tacksamhet emottaga den ledtråd uti tullafgisternas labyrint, hvilken han föranstaltat. Säsom appendix till tullboken har författaren fogat en tabell, som utvisar den för hvardera af rikets stapelstäder särskilt fastställda tolagsafgiftenDenna sammanställning är visserligen intressant, såsom lemnande en allmän öfversigt af de olika förhållandena med denna afgift i de serskilta städerna, men vi tro dock, att tullboken skulle hafva vunnit ganska mycket i praktiskt värde, om författaren hade, för åtminstone Stockholm och Götheborg samt ett par andra af de betydligare stapelstäderna, specificerat de undantag från den fastställda beräkningen, hvilka nu äga rum. För de större varuartiklarna hade detta varit behöfligt, och borde ej hafva upptagit så särdeles mycket rum. Tabellen, sådan den nu är, visar dock nödvändigheten af att regeringen snart fullgör det arbete, som åligger den — ordnandet af städernas tolag. Den utgifna boken har ett snyggt yttre och kostar vida mindre, än de författningar, som den supplerar, den är således äfven i detta afseende en vinst för de trafikerande. Herr Lars Hjerta, som i lördags afton ankom hit från Köpenhamn, afreste i dag med diligensen till Stockholm. Aftonposten innehåller en liten klagovisa a höga vederbörandes vägnar, för det de s. k. radikala bladen undergräfva förtroendet till regeringen. Aftonposten menar, att allting skulle gå väl, om folket mera anslutade sig till regeringen, och anför såsom skäl härför den lyckliga lösningen af de inre förhållandena i Danmark. Vi fråga om ej danska reformen lyckats just af den orsak, att regenten haft förtroende till folket, och vetat att rätta sig efter dess önskningar, och om ej Aftonposten tror att regeringen i Sverige när som helst skulle kunna åvägabringa nödige förbättringar, om den mera lyssnade till allmänna rösten, än till vissa kotteriers sirensånger. Det berättas från Malmö, att ifrån Köpenbamn ditkommit häktade, och till slottet derstädes för förhörs undergående transporterats de tre svenskar, som i Danmark utprånglat falska Östgötha privatbanksediar. De skulle afsändas till Linköping med fångtransport och lärer man vara de egentliga förfalskarne på spåren, genom några ifrån dem till utprånglarne på Köpenhamn adresserade bref. Sedlarne hafva varit mycket väl gjorda. Ifrån Stockholm berättas såsom säkert, att nuvarande generaldirektören för fångvärden m.m. hr Emil v. Troil, skall blifva landshöfding på Gottland efter afl. hr v. Hohenhausen. Man funderar mycket öfver, hvem som skall efter hr v. Troil få det förtroendeuppdraget att utbilda korrektionsoch cellsystemet. Nedanstående notis reproducera vi ur Aftonposten för den 29:de Juni, men få tillika anmärka, att, som de i dag hit anlända utländska tidningar innehålla ingenting, som bestyrker densamma, så synes den sakna någon grund, så vida man ej får antaga, att den kommit till Stockholm på diplomatisk väg. Den lyder som följer: Ett rykte cirkulerar allmänt, att underrättelse hitkommit, att mellan Preussen och Danmark separatfred blifvit slutad, i följd hvaraf preussiska trupper skola fått ordres att evacuera både Jutland och Hertigdömena. Stockholm.

2 juli 1849, sida 2

Thumbnail