följande titel: Tullboken. Inrikes nyheter. Götheborg. utkommit ett arbete under Hjelpreda för köpmän och tullljenstemän vid den utländska barutrasiken; hvilket är utgifvet af Carl A. Bodman, öfverinspekt. vid Stockholms packhus, och förtjenar den Från trycket har trafikerande allmänhetens uppmärksamhet. Ändamålet med denna boks utgifvande följer klart från dess titel, och vid den förbistring, som råder uti stadgarne för tulluppbörden, är densamma äfven, hvad den åsyftar, — en hjelpreda vid den utländska varutrafiken. Författaren har formelt ombildat nu gällande tulltarif, så att uti densammas text, jemte tullvärdena, finnes, beträffande hvarje varuartikels tullbehandling, sammanfördt allt det, som man eljest skulle söka kännedom om uti flere taxor, tariffer, förteckningar, stadganden och föreskrifter. Sålunda lemnar införsels-tulltarifens uppställning, vid en blick, genast underrättelse för hvarje vara om införselstullen, transitoafgiften, tulltaran, samt om varan får uppläggas på kredit-upplag, och i sådant fall om den minsta tillåtna qvantiteten derför, jemte uppgift öfver de nu gällande serskilta stadganden, som för tullbehandlingen och taxornas tillämpande kunna vara utgifna. Uti förtalet till boken säger författaren att: den af K. M. under den 4:de December nästl. år fastställda tulltaxa visade sig snart sakna önskad lättanvändlighet, dels i följd af de gällande tullvärdenas uteslutande, ehuru f. n. lika oundgänglige, som före deras borttagande, och hvarföre de, enligt tulltaxe-underrättelserna, böra sökas i 1845 års tulltaxa, och dels i följd af general-tullstyrelsens cirk. d. 17:de Jan. d. å., som hänvisar till 28 st. af general-tullstyrelsens under de senaste 21 åren utfärdade cirkulärer, hvilka i bredd. med den nya taxan, fortfarande borde tjena till efterrättelsen; och häruti instämma vi, samt fägna oss att finna det omdöme, som vi redan vid tulltaxans promulgerande om densamma afgaf, bekräftadt af en så sakkunnig och kompetent domare i ämnet, som författaren. Det är förtjenstfullt att en enskilt företager sig att på sätt, som nu skett, ordna en del af våra tullförfattningar, men det är beklagligt, att han uti ett ämne af den vigt, som detta, skall förekomma vederbörande. Att så nu skett, visar dock, huru våra administratörer uppfatta sina pligter mot allmänheten. Man skulle annars tycka, att hvad en enskilt här nu kunnat åstadkomma, det hade äfven t. ex. Kongl. general-tullstyrelsen väl