Waghäusel, tillbaka öfver Nusloch, en Å mil norr om Wisloch, in i bergen, för att, som det synes, på omvägar nå Rastatt. På denna nattmarsch skingrade sig många friskaror och äfven badiska soldater, för att begifva sig tillbaka till hemmet. Många af dem hafva blifvit tillfångatagna. Den 22 om aftonen kl. 8 lemnade äfven de vid Neckar stående fiender floden, hvarpå general Groben natten emellan den 22 och 23 gick öfver Neckar vid Mannheim, Ladenburg och Heidelberg. General Peucker hade allaredan den 21 passerat Neckar på en vid Zvingenberg slagen bro. Den 23 verkställdes föreningen emelö lan dessa begge korpser, som derpå gjorde front mot söder. General Peucker förföljer Mieroslawsky, och var den 23 dennes i Sinsheim. General v. Hirschfeldts korps bestod den 23 om förmiddagen en kamp, som varade i tvenne timmar, vid Ubstadt (en mil norr om Bruchsal), hvarest han tillbakakastade 4000 man friskaror. Korpsens förlust inskränker sig till 2 officerare och 32 man sårade och 1 död. Bruchsal anfalles i morgon (då anfallet äfven egde rum och staden, såsom redan känt är, blef intagen). De 3 sqvadroner insurgerade dragoner af 2:dra regementet hafva i Mannheim åter affallit från insurgenterne. Sannolikt skall nu äfven Carlsruhe, efter Bruchsals intagande, snart falla i preussarnes händer, och insurrektionen i Baden torde således inom kort vara qväfd. — Medlemmarne af riksregentskapet hafva d. 20 Juni ankommit till Stochach, hvarest de blefvo festligt emottagna. Såsom det säges gäller deras resa Donaueschingen, hvarest den från Stuttgart utdrifna nationalförsamlingen äfven skall inträffa. Men den torde näppeligen infinna sig fulltalig, enär flera medlemmar begifvit sig till Frankfurt och andra lära vara flyktade till Schweitz o. s. v. Frans Raveauz, förste ledamoten af regentskapet skall, enligt Schwab. Mercur, plötsligen hafva aflidit i Baden-Baden. Pfalz. Landau, som ännu den 16 besköts af 2— friskaror, har blifvit undsatt af Bayrare och Preussare. Man påstår, att bayrarne, som kommit först, icke velat insläppa de sednare i staden, till följe af den jalusi, som rådde emot preussarne för det de öfvertagit Pfalziska insurgenternes kufvande, helst sedan detta visat sig icke vara så svårt, som man förmodat. Emellertid hafva — preussarne blifvit insläppta i staden. Denna var, då den undsattes, nära uthungrad. Stuttgart är fullkomligt lugnt, hvartill framför allt bar bidragit kamrarnes gillande af ministerens åtgärder; dock har det hos de flesta gjort ett pinsamt intryck att se Tysklands nationalförsamling sluta på ett sådant sätt. Gotha. Gagern, Dahlmann m. fl. hafva länge arbetat på att här samla en riksförsamling af de medlemmar, som icke inlåtit sig med de till Stuttgart utflyttade. Deras bemödanden synas skola lyckas, och första mötet är beramadt till den 26 Juni. Man väntar ett talrikt besök. Frankfurt. De fyra i Frankfurt qvarblifna medlemmarne af riksförsamlingen, Buss, Miller, Webecher och Wuttke (hvilka för en tid sedan förklarat sig för den enda rätta nationalförsamk ligen) hafva nu ingått till riksministeriet med en uppmaning att förnya den ursprungliga riksförsamlingen genom inkallande af alla sådana medlem— — mar och suppleanter, som icke tagit del i Stuttgartermötena, och anordnande af nya val för de vakanta platserna. Går den landlöse Johan in härpå, får Tyskland tre nationalförsamlingar i stället för en: den i Gotha, den omnämnda i Frankfurt och den från Stuttgart utdrifna. UNGERN och ÖSTERRIKE. I skarp motsats till de gynnsamma österrikiska berättelserna från krigsskådeplatsen stå de ungerska berättelserna, enligt hvilka gen. Klapka tvenne gånger skall hafva slagit Österrikarne vid Waagstranden. — — — Det klagas fortfarande mycket starkt öfver den stora penningebristen i Österrike, och det skall vara säkert, att regeringen vill utgifva papperspengar på Å och 3 floriner. Grefve Zichy, som var kommendant i Venedig . under upproret i Mars förlidet år och som beskylldes för förräderi, emedan han, för att förekomma stadens ödeläggelse, öfverlemnade den åt insurgenterna, har nu af krigsrätten blifvit dömd till 10 års fängelse. Presten Razgas afrättning, som vi förut omtalat, har äfven i Wien väckt en oerhörd sensation. Hela den protestantiska kommunen inlade förböner för honom hos general Haynau — hans hustru gick med sina barn till Schönbrunn, der kejsaren vistades; den ädle kejsaren lär imellertid icke gifvit henne företräde. General Haynau för sin del gaf henne det vanliga beskedet: Hvad, som skall hänga, hänges, och hvad, som skall skjutas, skjutes. Till dödsdomens verkställande kunde man icke så någon skarprättare i Ungern, u— — a AR SS Do jr — — 0 — — 0 — A mm mm — Mm E — Am