Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1849, sida 2

— — n— —— — — — Mö, SVA of E(44 7 PITE MAR MMA låtet att härmed protestera emot detta skrän, tilldess Ledru-Rollin sjelf kommer i tillfälle att uppträda emot sina fiender. Isan skall försvara sig. Nu är han frånvarande, och bans fiender borde åtminstone mot honom, såsom sådan, visa sig mindre hämdtörstande. Så länge alltså den frånvarande icke har tillfälle till sjelfförsvar, ropar jag till hvarje tidning, som tillåter sig smädelser emot honom: -Ni har ljugit, och upptager såväl skriftligen som personligen den handske, som man skulle vilja kasta till mig. Paris den 16 Juni 1849. Alfred Delrean. v Arnold Ruge och Blind, medlemmar af de tyska insurgenternas beskickning i Paris, skola vara häktade på misstankar om delaktighet i Bergets sammansvärjning. För öfrigt äro flera andra tyska politiska flyktingar arresterade, såsom det tros, utan annat motiv, än att Odilon Barrot och konsorter vilja förvärfva sig de utländska makternas bevågenhet. Ett rigtigt förföljelsesystem emot politiska flyktingar, mycket värre, än någonsin under monarkiens dagar, synes nu, de främmande makterna till behag, höra till ordningen för dagen i det republikanska Frankrike. Felix Pyat har icke kunnat anträflas af regeringens tjenstandar. Utaf de indragna tidningarne har blott Republique åter utkommit. Justitieministern, den värde hr Odilon Barrol. har i ett handbref till vederbörande auktoriteter ålågt dem att med oblidkelig stränghet förfara emot alla pressförseelser. Den 19 begrofs Bugeaud med stor pomp och ståt. Alp-armeen skall bära sorg efter sin aflidne general-en-chef, tills hans efterträdare blifvit utnämnd. Den 17 infann sig en poliskommissarie-å Nationalis Silcles. Presses, ILibertös och Estafetteis byråer, för att underrätta redaktörerne, att deras respekt. tidningar komme att indragas, i fall de i dagens frågor yttrade en från nationalförsamlingens majoritets afvikande mening. Bladen för den 20 sysselsätta sig mycket med Estancelins famösa yttrande. De reaktionära bladen anmärka endast deremot, att det var oförsigtigt. Carvaignaes mor har aflidit i koleran. Farsoten är i aftagande. Romerska gesandten, öfverste Frapolli, protesterar 1 Presser emot detta blads påstående, att han den 14 Juni skickat depescher till Rom och deri tillrådt Mazzini att kapitulera. Resningen i Lyon var ett mycket blodigt drama. Den stod ovedersägligen i förbindelse med demonstrationen den 13:de Juni i Paris, men reaktionärerne vanställa dock förhållandena, då de påstå, att utbrottet föranledts genom utspridda falska rykten om de rödes seger i Paris. Sådana rykten existerade verkligen, men de uppkommo och vunno näring, enligt hvad det påtagligen vill synas, genom prefektens eget förvållande, i det han vägrade att offentliggöra innehållet af från Paris erhållna telegrafdepescher. Kampen I började kl. 8 på aftonen den 15:de och varade hela natten igenom. Den fördes uteslutande emellan proletärerne och militären, enär stadens nationalgarde blifvit upplöst. Ett regemente, på hvilket vederbörande icke kunde lita, hade redan den 14:de aflägsnats från staden. Striden har varit mycket blodig och bårdnackad. Det behöfdes 20,000 man af Alphärens bästa trupper för att qväfva rörelsen. General G( eman ledde angreppet emot proletärerne. Denna general säger i sin rapport: -Hvad som i synnerhet bidrog till insurgenternes nederlag var den list, med hvilken jag lät 6:te lätta infanteriregementet angripa bakifrån, medan jag fortsatte elden i fronten. Denna kraftiga diversion bidrog mycket till förkrossandet af rebellernas mod. Pariserbladen uppgifva, dock troligen något öfverdrifvet, att gen. Magnan, som tills vidare kommenderar alparmåen, tagit 1,500 fångar. Ryslig är den teckning, som finnes i ett par Lyonertidningar öfver utseendet i de besegrade proletärqvarteren (Croiz Rouge). Hela gator skola vara spärrade genom grushögar och lik. Alla rödatidningar äro indragna och flere af redaktörerne arresterade. Tidningen Presse, redigerad af den bekante Emil Girardin, som dagarne före bergpartiets revolutionsförsök slöt sig till den häftigaste oppositionen, söker nu, efter ett par dagars tystnad, med mycken försigtighet att draga sig ur sin svåra ställning: den talar om förtryckets och upprorets parti; den säger, att det är likgiltigt, om förtrycket kommer från höger eller venster, från de röde eller hvite, från republikanerna före eller efter den 24:de Februari, från polisprefekten Rebillot eller Caussidiere, och att den lika litet i Juni 1849, som i Mars 1848, vill höra till ett sådant parti. Den söndrar sig från dem, som förklarat 11 departementer i belägringstillstånd och undertryckt föreningsfriheten, som är garanterad genom författningen och hvars upphäfvan