JB er 1 HVIIKUn 0vVISSHer angaende Ungrarnes ställning och styrka man å österrikiska sida: sväfvat. FRANKRIKE. Paris den 20:de Juni. Vi hafva redan redogjort för de vigtigaste tilldragelserna den 13:de Juni, och de mesyrer regeringen, understödd a nationalförsamlingens reaktionära majoritet, derefter vidtagit till sin segers betryggande. Det kar verkligen icke nekas, att det ser ut som om ordningens vänner hafva rätt i sitt påstående attd. 13:de Juni var utsedd till en dag, då en resning skulle utbryta såväl i Paris som flera andra städer. Det lär emellertid ej förefunnits någon verklig enighet emellan oppositionens olika partier. Ledru Rollin anses hafva varit af den tanka, att man endast borde begagna de konstitutionella vapnen, och, först efter mycken tvekan, öfvertalats, att ställa sig i spetsen för den insurrektionella rörelsen. Mycket antyder, att de konstitutionella vapnen skulle kunnat begagnas med mycken framgång. Före den 13:de Juni skall Lamoriciäre hafva tillskrifvit Dufaure, att han starkt ogillade, att denne inträdt i en minister med Falloda och att han icke kunde lofva ministeren sitt understöd. En icke obetydlig fraktion af Cavaignacs parti har likaledes velat, att den förening, hvari Dufaure förut var president, skulle uppmana Dufaure, Toquerille och Lanjunais att desavouera sina kolleger. Ehuru detta förslag icke vann majoriteten för sig, visar det dock den stämning, som var rådande före den 13:de Juli, hvilken dag, för en tid åtminstone, åter förenade alla, som frukta den demokratiskt-sociala republikens seger. Huru den redan inledda undersökningen in må utfalla, tar man för så godt som gifvet, att Ledru Rollins parti är sprängdt och demoraliseradt. De af Berget, som varit tillstädes under le sednaste förhandlingarne i nationalförsamlinsen, förevitas att hafva förrådt en viss taktlösnet och brist på hållning. Hvad som isynnerhet ägges partiet till last, är, att en del af dess medemmar nekat till sina underskrifter under den dkanta proklamationen, deri folket uppmanades tt resa sig till den väldförda konstitutionens förvar. Härigenom hafva de, säger man, afböjt nsvaret för Ledru Rollins handling och utsatt ig för den beskyllningen att hafva förnekat sia besegrade vänner, i det de icke velat vidkänas en medansvarighet, hvaröfver de skulle hafva krutit, i fall deras sak hade segrat. Å en anan sida anför man till deras ursäktande, att det ore oklokt och ändamålslöst handladt, om de, geom att erkänna sina underskrifter, lemnade sina ender vapen i händerna emot sig, dem de sanolikligen icke skulle underlåta att begagna till