Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1849, sida 1

—— — — ————U— Utrikes nyheter UNGERN. Från vestra krigsteatern. Från d. 9 till d. 16 hafva strider i en oafbruten kedja egt rum på den stora sträckan från Szered vid Waag till Czorna och Kapuvar öster och söder om Neusiedlersjön. Under det affärerna vid Szered och Czorna, hvilka vi förut beskrifvit, utföllo afgjordt till ungrarnes fördel, så att österrikarne icke funno för godt att om desamme utgifva några bulletiner, voro striderna i öfrigt så oafgjorda, att man å båda sidor drog sig tillbaka till sina förra ställningar. Så var förhållandet med affärerna vid Vasarut, Szerdahely, Bös, Nadyszag och Schindau, i hvilka å ömse sidor icke obetydliga stridskrafter utvecklades. Österrikarne hafva emellertid om dessa affärer tillverkat bulletiner, som smaka å la Windischgrätz, hvilken, såsom bekant är, skref bulletiner om sin armås segrar, tilldess han ingen arme hade. Enligt dessa bulletiner skulle ungrarne gått anfallsvis tillväga, men blifvit tillbakakastade till sin gamla operationslinie, gränsen mellan Pressburgeroch Komorner-komitaten. IIade man de officiella ungerska berättelserna att tillgå, skulle resultaterna säkerligen synas i ett helt annat ljus. Äfven i Pressburg var man allmänt at den mening, att fördelen i det hela blifvit på magyarernas sida. Från Raab skrifves, att ungrarnes hufvudstyrka står dels mellan Briickl och IIochstrass under Pöltenberg, dels vid Gönyö och Komorn under Klapka. De beväpnade Raaberboarne, i synnerhet det nyligen organiserade nationalgardet, ligga till största delen i Komorn; i sjelfva Raab stå Wienerlegionärerna, — bestående af studenter och politiska slyktingar från Wien, hvilka alltsedan November 1848 kämpat i ungrarnes främsta leder, — Csikosser (de bekante lassoslungarne) och Honveds. I Raab, likasom öfverallt i Ungern, är entusiasmen utomordentlig. Tillochmed tyskarne derstides hafva gifvit sin nationalitet på båten och vilja endast vara magpvarer. Flere byar på Schiitt, hvilkas innevånare under affärerna d. 9— 16 grepo till vapen och förenade sig med ungerska militären, hafva blifvit jemnade med jorden. Södra krigsteatern. Staden Neusatz, som ligger midt emot den af ungrarne besatta fästningen Petervardein på andra sidan Donau, stormades, såsom redan är omnämdt, d. 12 af banen Jellachich, för hvilken denna ort var af högsta vigt, emedan ungrarne från densamma underböll förbindelsen med Petervardein. De österrikiske berättelserna skildra stormningen såsom mycket blodig. Stadens innevånare uppstucko hvita fanor och tycktes äfven gen m andra tecken gifva mot Kroaterna vänskapliga tänkesitt tillkänna. Men väl inkomna, emottogos Kroaterna af en mördande eld; från husen regnade kartescher, raketer och gevärskulor på dem. Då tillika Petervardeins kanoner spelade emot Neusatz, såg sig banen nödsakad att draga sig ur staden, som brann på flera punkter, vare sig att elden från Petervardein eller Kroaterna antändt den. Enligt de sednaste underrättelserna var den förut blomstrande staden förvandlad till en grushög. Perezel har i Peterwardein qvarlemnat 2 å 3000 mans besättning och vändt sig med sin korps mot nordost. En oöfverskådlig rad af vagnar betäckte vägen till Theresiopol, ty den namnkunnige guerillachefen har, i likhet med andra ungerska anförare, för vana att medelst vagnar transportera sina trupper, när han vill göra några hastiga expeditioner. Sannolikt står Perczels rörelse i samband med Orsovas starkare besättande af Ungrarne, hvarigenom Jellachich afskäres från förbindesle med såväl spillrorna af f. d. Puchnerska korpsen som de så otåligt väntade Rys