7 7 rer CCc02drr22 e — varit, eller med honom öfverenskommas kan. lagskipningen. När skola vi här i Sverige mötas af en så önskvärd försäkran? I missgerningssaker och de saker, som härleda sig från politiska lagöfverträdelser skola nämnder (juryer) införas.: — Äfven härutinnan synes oss den danska nationen hafva en garanti, som vi länge torde få sakna. Sedan de derpå följande Ss af grundlagen, på sätt vi redan förut anfört, garanterat religionsfrihet, utlofvar 85 åt enhvar, som anhålles (tages i fängsligt förvar) att inom 24 timmar ställas inför domaren. (Lide våra polissedvänjor?) Om han icke genast kan sättas på fri fot, skall domaren gifva motiveradt utslag deröfver, sist inom tre dagar (Vide våra arrester, der man i flera månader måste afbida polisprotokollen, innan målet lemnas till domstol), el:er om han kan utsläppas mot borgen, bestämma dennes beskaffenhet och belopp. Detta utslag kan strax serskildt öfverklagas hos högre rätt. Ingen kan arresteras för förseelser, som endast medföra böter, eller enkelt fängelse. 86 garanterar husfreden på ett tydligt sätt, som icke lemnar rum till samma vedervärdigheter, som svenska lagen. Den lyder sålunda: Boningen är okränkbar. Husvisitation, qvarstad och undersökning af bref och andra papper, kan, då ingen lag gör särskildt undantag, endast ske efter rättens förordnande. 87 betryggar likaså egendomsrätten. Ingen kan förpligtas att afstå sin egendom, utan att allmänt väl det fordrar. Det kan blott ske i följd af lag och mot full ersättning. 3 88 försäkrar danska folket, att alla inskränkningar i fri och jemlik rätt att förvärfva, hvilka icke äro grundade i det allmännas väl, skola genom lag upphäfvas. 5 89 utlofvar åt aden, som icke sjelf kan nära sig och de sina, och hvilkens försörjning icke åligger någon annan, att hafva rätt till hjelp af det allmänna, emot att underkasta sig de skyldigheter, som lagarne bjuda. Huru vackert är icke detta löfte, i ett samhälles grundlag! Hvilken parodi är det ej på vår 114 S angående försäkrandet af privilegierna, utan all tanka på de hunI dra tusende, som dessa privilegier qvarhålla i armod och försakelser? Och sedan 3 90, som försäkrar de barn, hvilkas föräldrar icke hafva förmåga att besörja deras undervisning, att de skola få fri undervisning i folkskolan. S 91 beskyddar tryckfriheten och förbjuder censur, m. m. 5 92 förklarar medborgarne berättigade att ingå föreningar, i hvarje lagligt ändamål, utan att förut begära tillstånd. Ingen sådan kan upphäfvas af regeringen. Men förening kan på förhand förbjudas, då likväl sak genast skall anläggas mot densamma, angående dess upphäfvande. 2 S 93. Medborgarnes rätt att samlas obeväpnade är i detta lagrum bevarad. Polisen har rättighet att öfvervara offentliga församlingar. De under öppen himmel kunna förbjudas, då af dem kan befaras något för allmänna lugnet. 8 94. Vid upplepp må den väpnade styrkan, då den icke anfalles, använda sin makt först då, när menigheten tre gånger i konungens och lagens namn förgäfves uppmanats att åtskiljas. 8 95. Hvarje vapenför man är skyldig att med sin person bidraga till fäderneslandets försvar, efter de grunder, en särskild lag föreskrifver. 96. Kommunernas rätt, att, under statens tillsyn, sjelfständigt ordna och styra sina angelägenheter skall ordnas genom lag. s 97. Hvarje i lag med adel, titel och rang förenad företrädesrätt är afskaffad. — Hvilket ofantligt steg till erkännande af tidens och förnuftets fordringar! Huru långt stå vi ej ännu efter i detta afseende! 8 98. sIntet län, stamgods eller fideikommiss kan för framtiden upprättas; genom lag skall närmare ordnas, huru de nu bestående kunna öfvergå till fri egendom.Hos oss måste lagen illuderas, genom inteckningar, för att få den onaturliga sidei-kommiss-stiftelsen mindre olycklig för fattiga arfvingar; och man har sett justitieråder uppstå på riddarhuset, ännu. i de sednare tiderna, för att föreslå återinförandet af stamgods. Så långt hafva vi här i landet hunnit! — 8 99 förklarar de i så 85, 92 och 93 gifna stadganden endast användbara för krigsmakten med de inskränkningar, som följa af militär-la