Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1849, sida 1

möjligt är, vara inlemnade sednast gatorna, N:o 45—46, kas införda. — Lösa nummer beranterne belastas ic säljas dels å Tidningens Annonsdelningar; men de lIs i Hr N. J. Gumperts boklåda. I ren på sätt brukligt bysättning, häktning, om de ej anträffas å bar gerning, samt för åtal i och för sina yttranden. kndast med thingets bifall kunna de dragas till ansvar, utom detsamma ( 61.) Förloras genom tillfällighet valbarhet, mister den valde likväl sin af valet hirflytande rätt; dock icke ledamot af landsthinget genom flyttning af bostad. Genom serskild lag kommer att bestämmas, om en representant, som under sitt uppdrag emottager embete, skall underkasta sig nytt val. I S 59 finna vi en föreskrift om edgång af hvarje ny medlem, hvilken vi tillstå anse vara öfverflödig. Enligt 63 deltaga ministrarne i riksdagens förhandlingar, och få ordet, så ofta de begära det, under iakttagande af ordningen för öfverläggningarne. De rösta dock icke, om de ej ä— , ro valda som riksdagsmän. Detta är en olikhet med den i Norrige antagna principen, att statsråden icke få deltaga i storthinget. För vår del anse vi visserligen att ministrarnes närvaro ibland representanterna kan vara af större nytta än skada, samt att deras deraf följande pligt att följa ärendena och lemna upplysningar måste blifva en garanti för deras duglighet såsom rådgifvare; men vi inse ej huru man rätt vill förena detta med ett sådant tvåkammarsystem, som det danska, hvilket meför samtida öfverläggningar i begge afdelningarne och således svårigheter för ministrarne att förena sina öfriga embetsgöromål med närvaron i be ge. Det finnes likväl någon ting i den nya danska grundlagen, som vi icke rätt kunna förklara, i afseende på hvad som eljest så bestämdt blifvit i 88 56, 57 och 58 stadgadt för de begge thingen. I 71 omtalas nemligen den förenade riksdagen, och då säges, att den bildas genom sammanträde af solkthinget och landsthinget, samt att för besluts fattande erfordras, att öfver hälften af hvardera thingets medlemmar äro tillstädes och deltaga i omröstningen. Riksdagen, säges vidare, väljer sjelf sin ordförande (formand) och fastställer de närmare bestimmelserna för förrättningarnes gång. Vi hafve likväl icke kunnat finna, hvad för ärenden som af oyden förenade riksdagen skola behandlas. Skulle det endast vara för ceremonier, o. s. v. så fatta vi ej hvartill det behöfts att omtala bestämmelser för förrättningarne, ete. Väl finna vi i 8 53, som omtalar inrättandet af vlönade revisorerv, två från hvarje thing utnämnde, (en inrättning som möjligen kan vara i vissa fall behöflig, äfven der en statsrevision af deputerade förrättas) att statsräkenskapen jemte revisionens anmärkningar -förelägges riksdagen, som med afseende derpå beslutar:; men i detta, som andra afsseenden, synes ingenting bestämdt förändra den i redan antydda Ss lemnade föreskrift, att thingen afhandla ärendena hvar för sig. 8 64 lemnar hvarje thing rätt att sjelf välja sin ordförande, och en eller flere vice-ordförande. Denna rätt är ätven ett bevis på den danska regeringens ärliga vilja att åt folkets ombud lemna allt, som erfordras, för att de obehindradt må uttrycka nationens tänkesätt och önskningar. Man ser hvarken der af regeringen utnämnde talmän eller frågan om dessas särskilda beedigande af löften till regeringsmakten, eller slutligen propositions vägran och mera dylikt, som i svenska riksdagsordningen föranleder till så många usla intriger och oformliga förhållanden. IIvarje ledamot kans, enligt 66, ri det thing han tillhör och med dess samtycke, bringa under förhandling hvarje offentligt andragande, samt deröfver äska ministrarnes förklaring. IIvilken ofantlig frihet, hvilken garanti för det allmänna vinnes ej genom denna föreskrift, emot hvad vår riksdagsordning lemnar, då den inskränker motionsrätten till vissa dagar och lemnar till talmännen att sedan krångla bort frågors väckande, ifall de ej alltför påtagligt hafva samband med redan väckta, äfvensom naturligtvis, i följd af fyrkammardelningen, den gör all interpellation till ministrarne inskränkt till riddarhuset, samt således lemnar en del ibland dem, att undandraga sig svaromål. Enligt 67 kan intet andragande öfverlemnas till något af thingen, utan genom en af dess medlemmar; och cnligt 68 kan ett thing hänvisa till ministrarne de andraganden, öfver hvilka det icke finner anledning att sjelft fatta beslut. Man finner lätt, buru betydligt denna sista föreskrift underlättar sakernas gång, och huru derigenom, då förtroende råder emellan ministrarne och folkets ombud, uppmärksamhet kan förskaffas åt landets angelägenheter, samt ärendena skyndsamt