Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1849, sida 1

Rdr banco. iste postkontor. KL. e. m., GågvII 1010 dell, då Uv OMS talas med 2 sk. banco stycket, och kontor, dels å utdelningsställena och de il i råder den enkelhet, tydlighet och ordning som i dem, rörande folkthinget. NMan inser litt, den föreskrifna census af skatt eller inkomst måste komma att inveckla, äfvensom att erfordra detaljbestämmelser, möjligen af obehaglig art. Det ir väl sannt, att mycket af detta kan genom vallagens klarhet och lämplighet afhjelpas; men på det hela lemnar förhållandet ett nytt att så snart man vill genom tillkonstlade former kombevis, ma till annat mål, än det naturliga sätt, hvarpå folket kan uttrycka flertalets förtroende vid valen af sina ombud, är man på en falsk väg, der afstegen från den rätta blifva i samma mån förvillande, som man söker att föröka dessa former. Det är bekant, att hela denna organisation af danska landsthinget, icke fanns uti det första förslag, som konung Fredrik, på inrådan af sin förden han sammankallat, och för hvars utseende regeringen bade föreskrisvit ganska enkla val-former. Förändringen har framkallats af en sedermera uppra minister, afgaf till riksförsamling, stådd fruktan för, att samma enkla former skulle lemna alltför demokratiskax resnltater. Den sednare ministeren förklarade sig böjd att ingå på en förändring; och riksförsamlingen har beslutat den sådan, som vi här ofvan antydt. Den nya grundlagen har likväl, äfven i detta fall, ett stadgande, som underlättar möjligheten att komma till ett annat tvåkammar-system. 5 44 bestämmer nemligen, att då en ny kommunal-lag blifver utfärdad, kunna landsthings-valen genom lag öfvergå till de större kommunal(amtseller provins-) råden. Man ser således, att genom denna kommunal-lag kunna bristerna i valsättet af landsthinget afhjelpas, och danska representationen tillochmed erhålla mera likhet med Nordamerikanska Förenta Staternas, hvilken, som man vet, väl är delad i två afdelningar Senaten, och Representanternas hus, men genom sina funktioner och behörigheter är så inrättad, att egentligen folkrepresentanterna kunna sägas utgöras af den sednare afdelningen allena. Imedlertid har detta afsteg från enkammarsystemet, hvilket svårligen kan erhålla en lämpligare öfverläggningsform, in den, som Norriges grundlag antagit, då den stadgat Storthingets delning i odels-thing och lag-thing, men ålagt dessa att sammanträda, då skiljaktiga beslut böra sammanjemkas, medfört att den danska riksdagen kan komma att ofta se sina förhandlingar blifva invecklade, bråksamma och resultatlösa. Väl lemnar 8 48 åt eaett bvart af thingen att föreslå och besluta lagar; 49 att, singifva adresser till konungen; 50, att anedsitta kommittker till undersökande af allmänt vigtiga föremål, . och dessa kommitteer äro berättigade katt fordra mundtliga upplysningar eller skrittliga af såväl offentliga myndigheter som af private medborgare— hvilket allt visar en helt annan och bättre anda, än det slags tväkammarsystem, som det vid svenska riksdagen nyligen af konung Oscars regering framlagda. Men följer man sakernas gång, och ser af 8 55, att Kintet lagförslag kan slutligen beslutas, utan att tre gånger hafva varit behandladt af thinget; af g 56, att sdå ett lagförslag blifvit förkastadt af ett utaf thingen, det icke kan mera företagas af samma thing i samma församling; samt af 57 de många sändningar emellan thingen, samt det sammansatta utskottet som skall jemka, utan att I ändock slutligen ett beslut kan fattas, om skiljaktigheterna fortfara, så inses lätt huru trassligt, äfven detta, det eljest genom valsättet tyckes, oskyldigare tvåkammarsystem, i verkligheten, blifver, och det är onekligen en af de hufvudsakligaste bristerna i den nya danska grundlagen. I hvad det öfriga organiska af riksdagen beträffar, synes den nya grundlagen vara rätt välbetänkt stiftad. Enligt 45 sammanträder den på en bestämd dag: sförsta måndagen i OktoI ber; om ej konungen kallar den dessförinnan; den sammanträder, enl. S 46, der regeringen har sitt säte; men kan vid utomordentliga tillfillen I samlas på annor ort i riket). Riksdagens myndighet, säkerhet och frihet är genom 47 betryggad. Ilvarje thing afgör enl. 58 om giltigheten af sina medlemmars val. Riksdagsmännen äro genom 60 förklarade sjelfständige i sina handlingar, såsom ej bundna af de viäljandes föreskrifter; äro de embetsmän, behöfva de icke regeringens tillstånd att antaga valet; i öfrigt äro de, såsom vanligt är öfverallt, fredade för såsom x) Att dessa tillfällen icke närmare karakteriseras torde dock vara ett förbiseende; men såsom redan anmärkt blifvit: danskarne synas tro på ministeransvarighuru