Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1849, sida 2

, JR — ropade: vapen, och aftal träffades att res: barrikader. Medan ministrarne och deras medhållare påstå, att barrikader blifvit attackerade och tagne af den väpnade styrkan, försäkras frår oppositionens sida, att knappast ens en tillstymmelse till barrikader kommit i fråga, långt mindre några sådana blifvit försvarade och tagne De konstituerade sakverkligheterne äro hufvudsakligen följande. Såsom förut blifvit nämndt, hade Ledrn-Rollir och några andra medlemmar af Berget den 13 begifvit sig till Conservatojre des Arts et Metiers, i afsigt, såsom det uppgifvits, att bilda ett konvent. Vid erhållen kännedom om utgången af den stora demonstrationen, begåfvo sig LedruRollin, sergeant Rattier och ett par andra genom en bakdörr på flykten. De öfrige der församlaI de individer blefvo arresterade. Poullet, direcktören öfver lokalen, har blifvit afsatt. Ärtillerilegionen, som beledsagade Berget till Conservatoire, har blifvit upplöst och dess chef Guinard, arresterad. Seine-departementet, deri inbegripet Paris, samt de 5 öfrige departementer, som utgöra 1:sta militärdivisionen, äro förklarade i belägringstillStånd. Den 13 bemyndigade nationalförsamlingen vederbörande auktoriteter till laga åtals anställande emot Suchet och 7 andra, för påstådd delaktighet i oroligheterne, häktade representanter. Utaf 476 tillstädesvarande representanter röstade 82 emot lagförslaget om belägringstillståndets proklamering. Detta lagförslag bemyndigar regeringen att förklara hvarje ort, der oroligheter yppa sig, i belägringstillstånd. I nationalförsamlingens möte den 14 begärde prokuratorn vid appellationsrätten i Paris bempxndigande att anställa rättegång emot LedruRollin, Considerant, Rattier och Boichot. Denna begäran bifölls. Derefter uppläses namnen på dem, som utfärdat den bekanta proklamationen till franska folket. Dervid reste sig flera af dem, hvilkas namn funnos under denna proklamation, och förklarade sig icke hafva underskrifvet densamma samt anmärkte, att man måste hafva tagit alla deras namn, som funnos under anklagelseakten, och utan egarnes vetskap satt dem under den ifrågavarande proklamationen. Vid slutet af mötet föreslog inrikesministern en lag som ett års suspension af rätten att stifta klubbar. Församlingen förklarade förslaget tarfva skyndsam behandling och remitterade detsamma genast till afdelningarne, som skulle samlas följande dagen. Hela denna dag rådde det fullkomligaste lugn i Paris, då man dock undertager följande karakteristiska, skandalösa uppträde. En hop nationalgardister af det parti, som alltid så högt ropar om skydd för egendomen, har i tvenne tryckerier, der de ultra-demokratiska bladen tryckas, tillåtet sig det gröfsta våld på eganderätten, i det de der sönderrifvit böcker och papper, blandat stilarne om hvarandra, sönderslagit pressar och möbler, med ett ord, anställt en den rysligaste förödelse. Till ett sådant dåd, som de ultra-reaktionäre lätet falla sig till last, har aldrig folket gjort sig skyldigt under de tider, det haft Paris i sina händer och varit herre I öfver ställningen. Den 15 fordrade general-prokuratorn nationalförsamlingens bemyndigande till åtals anställande emot följande 8 representanter: Landolphe, Pflieger, Menand, Ieougeot, Jannot, Heitzmann, Avril, Rolland. Detta bemyndigande meddelades utan diskussion. Inrikesministern meddelar i samma möte, att det förefallit oroligheter i flera departementer, förnämligast i Rheims och Dijon, men att de straxt blifvit qväfda. I Lyon var rörelsen betänkligare och regeringen hade straxt befalt förklara staden i beligringstillstånd. — Victor Ihigo omtalar våldsamheterne i tryckerierna, hvarpå Dufurce tadlar dessa skändligheter och förklarar, att de skola blifva föremål för laga undersökning. — Mötet slutar dermed, att församlingen voterar en tacksägelse till armåen och nationalgardet. Äfven Changarnier har erhållit ett tacksägelsevotum. I afdelningarne förhandlades frågan om klubblagens suspension. Majoriteten af afdelningarne och de af dem valde medlemmar af pröfningsutskottet uttalade sig för regeringens förslag. Den 16 utkom ett dekret, som indrager följande 6 ultra-demokratiska tidningar: Peuple, Democratie pacifique, Vraie Republique, Republique, Reforme, Revolution democr. soc. De hade dock redan den 14 upphört att utkomma, enär de alla trycktes å de osliciner, som varit en teater för de hederlige och esansadeordningsmännernas ofvanomtalta bragder. Dekretet var märkvärdigt nog dateradt den 13, fastän det först blef synligt den 16. Antalet af representanter, till hvilkas häktande nationalförsamlingen gifvit sitt bemyndigande, uppgick den 16 till 20. Bland de redan arresterade besssinner sis äfven den allmänt —