Ådelige och ofrälse, Då man genom flera af de sednaste utnämningarne trott sig finna, att den nuvarande regeringen i allo adopterat det under Carl Johans tid följda befordringssystem, hvarvid, som man vet, börd och relationer gällde framför allt annat, torde det interessera läsaren att göra bekantskap med följande lilla tablå öfver fördelningen mellan adelige och ofrälse af statens högsta värdigheter och embeten, och hvilken, såsom vi förmoda, skall till det närmaste vara rigtig: Adelige. Ofrälse. Excellencer, utom de båda statsministrarrrn. 1: lerafimer-riddare 1 Statsministrar och statsråder Justitixeråder sor Envoyger och legations-sekreterare, norrmän ej inberäknadd. 16 2 Presidenter och chefer i hofrätter och de administrativa Å2 ES 1 — verkeednd. 15 3 Öfverstäthållare och landshöfdingeeeer. 21 3 Generalspersoner Ä. 3 — Öfverstar och korpschefer . 37 5 Amiralspersoner . . . . . 6 — hvaraf man finner att när de adelige, som icke utgöra mera än 2,700 myndiga män, innehafva 173 af statens högsta värdigheter och embeten, så har den ofrälse befolkningen, som uppgår till mera än 720,000 myndige män, och hvaraf åtminstone 6 å 8,000 tillhöra den bildade klassen, ej lyckats erhålla mer än 26 sådana platser. Naturligtvis måste detta missförhållande hafva någon orsak. Man skall kanske vilja påstå, att de adeliga tillhöra ett förnuftigare slägte, än de stackars ofrälse, men, oberäknadt att ett sådant påstående i och för sig sjelft innebär en orimlighet, vederlägges det äfven deraf, att då en stor del af de poster, som de adelige sålunda bekläda, åtminstone för närvarande, äro blotta inekurer, så bestridas deremot nästan alla de mbeten, der kunskaper, duglighet och arbetsamret på allvar komma i fråga, af ofrälse; i hvilcet afseende det torde vara anmärkningsvärdt, att if de åtta revisions-sekreterarne sju äro ofrälse, tt bland de tre hofrätternes ledamöter mer än re fjerdedelar likaledes äro ofrälse, och att slutigen af de öfver femtio professorer, som äro nställde vid vetenskaps-akademien, Carolinska nstitutet och de båda universiteterne, man fåängt söker ett enda adeligt namn. Anledningen måste således vara någon annan, ch i så fall återstår endast att antaga, det de delige i detta fall åtnjuta andra och större föeträden, än de ofrälse. Nu stadgar likväl regeringsformen i dess 28 , tt endast förtjenst och skicklighet amen icke örd skola utgöra grunder för befordringar till tatens embeten och värdigheter; och hvilken nnan slutsats kan man väl då häraf draga, än tt regeringen, till förmån för de adelige, kränkt rundlagen? (S. B.) —— — DeeÄ — —