På Svarta hafvets kust, emellan Anapa och Suhunkale, tvenne cirkassiska städer, ligger den vigtiga ryska fästningen Sotcha (Tschoudscha), känd på kartorna under namnet Mamai, hvilken tjenar till nederlagsplats för vapen, ammunition, beklädnad och allt, som är nödvändigt för en väpnad och beständigt krigförande ockupation. Det är derifrån alla ryska positioner i, denna del af landet erhålla hvad de behöfva. Emot slutet af sistförflutna April månad visade sig hastigt en armåkorps af 12000 cirkasser, kommenderad af Ibrahim Rarabatir som hade med sig tvenne emissarier från den bekante, af ryssarne så fruktade Schamyl, samt anföll så oförmodadt och så djerft fästningen, att den föll i deras händer, innan dess besättning, 3,600 ryssar, hunnit tänka på något försvar. Af dessa 3,600 ryssar blef en tredjedel nedhuggen; de båda andra tredjedelarne, bland hvilka befunno sig alla officerare och underofficerare, skonade de för att utvexla mot sina fångna landsmäa. Efter att hafva bortfört från fästningen vapnen, ammunitionen, beklädnadsförråden och 160 kanoner, som funnos derstädes, slogo Cirkasserna läger vid Khiza, icke långt ifrån Sotcha. Denna deras seger kan hafva vigtiga följder, emedan, såsom vi sagt, Sotcha tjenar till centralpunkt och förrådsplats för den ryska här, som occuperar denna del af Cirkassien. Samma bref berätta, att general Nestorofts armckorps, en af de stridbaraste i Kaukasien, två gånger satt sig i marsch till Bessarabien, och två gånger blifvit genom Cirkassernas motstånd tvungne att återvända till sina kantonnemanger vid Tiflis.