ISLIPU 1111114 197 22— ag kände icke detta, då jag företog upplösningen. Denna föranleddes genom upproret, som mstörtade den trefärgade fanan och i stälet reste den röda. Menand frågar sarkastiskt, warföre samme minister icke äfvenledes upplöst lationalgarderna i Toulouse och Montpellier, enär i ifven der upprorets fana (den hvita) blifvit planerad? . ... Gase och de Larcy protestera häftigt de begge städernas namn. Aldrig har hvita i fanan der vajat officielt. (Löje till venster. Man går åter öfver till fullmaktspröfningarne. i Faucher, anklagad for valkorruption, bestiger I å nyo tribunen för att rättfärdiga sig. Han skildrar i dystra färger den fara, i hvilken samhället sväfvade på hans tid. (Gensägelse till venster). Två hemliga sällskaper utsträckte sina armar öfver hela republikens gebit. (Larm till venster). Många medlemmar af församlingen ..... Flera medlemmar till venster: Talaren iakttage ordning! Fuucher: Det är icke fråga om medlemmar af den nuvarande, utan den gamla församlingen, hvilka icke äro återvalda . . . . Lagrange: Detta är att missbruka talfriheten till smädelser. Talaren iakttage ordning! Dupin: Mig allena tillkommer det att bedöma, hvem som skall kallas till ordning. Röster till venster: Landet skall döma er partiskhet. Dupin: Jag antager I denna domstol. Faucher slutar sitt försvar under dylika afdrott. Cremieux bestiger efter exministern tribunen. Han begriper först och främst icke, huru Faucher kunde tala om hemliga sällskaper . .. Hemliga sällskaper och säkerhetshäktningar voro hans och hans konsorters uppfinning. (Larm). Talaren erinrar om komplotten den 29:de Januari, hvaraf vederbörande gjorde så mycket väsen och som dock, när allt gick omkring, reducerade sig till null. Han gisslar skarpt de moderates personliga regering och federationslust. Cremienx tal påminner om hans bästa dagar. När han vill öfvergå till enskildtheter, som röra valen i Yonnedepartementet, afbryter församlingen debatten och slutar mötet. — — tv r! — I Elysde National hållas fortfarande tätt och ständigt konseljer. Hvad der föregår är lätt att — — gissa. Dufaure och Bonaparte, Toqueville och Falloux kunna icke draga jemt med hvarandra. Dufaure ville gerna synas stå på de arbetande klassernas bästa, och Bonaparte deremot blott göra så mycket, som öfverensstämmer med hans vidare planer. Dufaure gör min af att vilja aflägsna Cbangarnier, och Bonaparte anser denne för sin ende räddare. Toquerville har antagit utrikesportföljen, blott under vilkor, att franska Pp i trupperne icke marschera med (Österrikarne, medan Fallouz med all makt vill bibehålla det hjertliga förståndet med de 4 katholska makterna (hvilket man blygs att offentligen erkänna). Häraf ser man buru pass enighet som råder inom den omgestaltade ministören. Den delar sig således i tvenne läger: på ena sidan Bonaparte, Fallonx, Rulhieres med de öfriga Jesuiterna; på den andra sidan Dufaure, Toqueville, Lanjuinais, Passy och Barrot. De förstnämnde vilja reglera påfvens verldsliga makt och sedan hejda Österrikarnes öfvermod. Dylik tvedrägt råder äfven i den i inländska politiken. Intet under således, att vid så fatta omständigheter det länge sedan färdiga budskapet måste omarbetas. Ryktena om misshälligheter inom ministeren med anledning af presidentens budskap till nationalförsamlingen höll vår penningmarknad i spänning. På börsen ville man också veta, att Rom blifvit bombarderadt af Fransmännen, att befallning om denna stads besättande för hvad pris som helst blifvit gifven redan under den förra ministeren, och att kabinettet till följe häraf befunne sig i upplösning. 5 procentsräntan slutade 1 fr. 20 c. och 3 proc. 70 c. lägre, än i går. Tidningen Patrie för i gär påpekade halfofsicielt, att sallmaktspröfningarne i nationalförsamlingen fördröjde budskapet. Detta är uppenbart blott en undllykt, med hvilken man söker bemantla oenigheten inom ministåren. Deputeraden Laborde har framställt ett andragande om amnesti för alla sedan Maj 1848 dömde politiska förbrytare. General Thiard, en sann republikan, har af missnöje med regeringen lemnat sin post såsom Frankrikes befullmäktigade i Schweiz. Reinbardt, förut gesandt i Dresden, har erhållit hans plats. Man försäkrar, att Ledru Kollin tillika med flera medlemmar af bergpartiet infunnit sig hos Cavaignac, och frågat honom, om han vill rösta med venstran eller med regeringen. Cavaignac skall hafva svarat, att hans val icke vore tvifvelaktigt, då hans sympathier droge bonom till venetra sidan. Den ädle filantropen Moses Montefiore har i Marseille inskeppat sig till orienten, dit hans dervarande, beträngda trosbröder kallat honom. I dag fira demokraterna årsdagen af striden på St. Merygatan d. 5:te och 6:te Juni 1832. I Chalons sur Marne hafva, med anledning af ett der liggande hussarregementes brutalitet, allFcamma Arolisheter förefallit Parrikader upp—— — U-U AR