I I i Ami. 8 Ä ecfbärtft tvangsianet. Bland rogerings-kommissarierna återfinner man den bekante erkedemokraten Erbe från Altenburg, hvilken fungerar i amtet Germersheim. Såsom badisk befullmäktigad fungerar Fröbel, som har ett ganska vigtigt värf, eniir underhandlingar äro å hane om en militärisk och politisk förening emellan Baden och Pfalz. Pfalz skall skicka deputeralle till den konstituerande församlingen i Carlsruhe och sedan gemensamt med Baden proklamera en arhensk republik. Hvad förbindelsen med Frankrike beträffar, inskränker den sig hittills till adresser. En elsassisk deputation har varit i Kaiserslautern och lofvat understöd i hjelp och manskap, naturligtvis utan att dertill hafva erhållit något officielt uppdrag. Frankrike har annu icke, oaktadt ryktet påstått motsatsen, företagit några rustningar på rhengränsen. Det ligger dock icke helt och hållet utom möjlighetens område, att Frankrike, till följe af en påtryckning inifrän, kan komma att inblanda sig i sydtyska rörelsen. Ilatet och förbittringen emot Preussen ha nått en sådan höjd i Rhenländerna. att i alla samfundsklasser är det ropet allmänt: ,Om vi icke icke få vara Tyskar, så vilja vi hellre blifva Fransmin, än Preussare. Ått Pfalz, öfverlemnadt åt I egna krafter, länge kan försvara sig, tror man icke, men det skall troligtvis hufvudsakligen inskränka sig till ett guerillakrig i bergen. Och då torde mycket blod komma att flyta, innan lugnet fullkomligt blifvit återstalat. Rhenslätterna tyckes man vilja uppgifva, hvaremot alla anstalter träffas, för att göra IIardtgebirges och Donnersbergs pass vid Neustadt och Göllheim genom rigskonsten ännu fastare, än de äro af naturen. UNGERN OCH ÖSTERRIKE. De i går anlände Berlinertidningar medförde nästan alls inga verkliga nyheter från ungerska krigsskådeplatsen och kunde ej eller gerna göra det, enur alla operationer från österrikiska sidan synas vara inställda, tills de sata vännerna ryssarne anländt till ett nog tillräckligt antal, för att upphjelpa det sjunkna modet hos de genom ; ständiga nederlag demoraliserade österrikarne, och hvad ungrarne beträffar, tyckes det hittills åtminstone icke hafva ingått i deras krig-plan att företaga något anfall på österrikarnes ställning vid Pressburg. Få dock se, hvad de nu göra, sedan centern af deras armå efter Ofens fall blifvit så stark och koncentrerad. Deras förposter skola VÖl!frit framskjutna från Hochstrass till Wieselburqg, hvilket är en manöver som synes antyda offensiva afsigter. Det kan imellertid icke dröja särdeles många postdagar, innan underrättelser anlända, om ungrarnes möte med de förenade ryske och österrikiska soldathorderna. IVien, d. 4 Juni. Man betecknar baron Kiibeck såsom blifvande finansminister; baron Kraus skulle då ötvertaga inrikesportföljen. Dock sätter man föga tro till denna kombination. tykten, för hvilkas sanning vi icke kunna gå i borgen, förmila, att Radetzky blott afvaktar Venedigs fall, för att hitkomma med denna stads nycklar och öfvertaga högsta befälet öfver den i Ungern opererande arm6en. Vid hans sida skulle general Hess stå, baron Jellachich kommendera i söder och IIaynan i norr; general Schönhals skulle i stället öfvertaga ledningen af trupego och fältmarskalk för alla ryska trupper, skall, såsom man hoppas, genom sin omedelbara medverkan mäktigt bidraga till den önskade enhet och energi, som framför allt är af nöden i Ungern. Haynaus högqvarter lär vara förlagdt till Altenburg. Det förljudes, att Welden vore bestämd till civiloch militärguvernör i Venedig. För närvarande lär han ligga sjuk i Gritz. perna i Italien. Radetzky, såsom kejsarens alter Den barbariska grymhet, hvarmed österrikarne framfara mot Magyarernas anhängare, faller så mycket mer i ögonen, då man dermed jemför de sednares ridderliga sätt att gå tillväga. Men denna grymhet verkar såsom olja i elden; Magyarernas afsky för österrikiska väldet och deras beslut att segra eller falla hemta deraf endast ny näring. Vi hafva redan omnämnt, att en ungersk baronessa i Pressburg, för hemligt förstånd med ungrarne, blifvit risad och sedan hängd af österrikarne. Den 3 egde en exekution rum i samma stad. Man hade på bar gerning gripit en syndare, som förstört några af de på husen uppslagna kejserliga kungörelserna. Ilan lades på en bänk på torget och tillfrågades, huru gammal han var. Hade han vetat— säger en österrikisk tidning, som är nog skamlös att skämta öfver saken — -hvad resultat ett sådant svar skulle medföra, skulle han sannolikt räknat sig till barnen under 10 år, men han tillstod upprigtigt, att han var 40. Han fick sig också sina ärliga fyratio inför ett talrikt auditorium; det var rysligt att höra honom. Dessutom dömdes han till 3 års fängelse, men han har redan vetat att undkomma detta straff — han dog!Samma tidning, som berättar detta, omförmäler, att åfångarnes nedsablande i Ofen är ett falskt rykte och inskränker sig till 3 gränssoldaters 1I --1 oo: ooo a