Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1849, sida 2

decpotismen segern stridig, Romarne hafva af. fördat Neapolitanarne, och om Fransmännen, son borde vara romerska republikens bundsförvandter, endast lemnade dem fria händer, skola di utan tvekan gå att möta den öfverlägsna makt hvarmed Lombardiets tyranner rycka emot dem allt häntyder deruppå, att triumvirerna hafva fö afsigt att med alla krafter, som stå nationen til buds, föra kriget mot österrikarne. Triumvirerna hafva förordnat, att de af fienderna besatt: provinserna äro fritagna från pålagornas utbetalande, och att hvarje embetsman, som på någo sätt lemnar fienden biträde, förklaras för förrädare mot fosterlandet. Franska berättelser från Rom tala om protester från Påfvens, Neapels, Österrikes och Spaniens sida mot Fransmännens tvetydiga förfarande 1 I Kyrkostaten. Ett rykte går äfven, att påfven, missnöjd med konung Bombas sätt att gå tillväga, beslutat lemna Gatta och begifva sig till Avignon. Hvad Österrikarne beträffar, visste man denna dag i Rom, att de på sin marsch till Ancona utan motstånd besatt ett starkt pass i Apenninerna. Tillståndet i Romagna är fruktansvärdt; röfvareband tåga härjande och plundrande omkring, under förevändning att förfäkta påfvens och re. ligionens sak. Konservativa tidningar såväl i Frankrike som ) annorstädes hafva en allmän och kär vana att kalla Garibaldi röfvarehöfding (presidenten i Schweiziska edsförbundet, Ochsenbein, har hedrats med Samma benämning, derför att han i kriget mot jesuiterna anförde en friskara) och skildra hans trupper såsom banditer och afskum. Detta förfaringssätt är naturligtvis dikteradt af ett ilsket partihat och kunde således lemnas utan afseende, men det torde dock icke vara ur vigen att meddela hvad tidningen Nationals korrespondent i Rom anför såsom vederluggning häraf: I striden vid Velletriv — yttrar han — stupade en af desse s. k. uslingar, uti hvars ficka man fann ett testamente, hvaruti utlofvas ditahundratusen franes åt den bataljon, som först inrycker i Milano och proklamerar republiken. Denne så kallade usling var simpel soldat, hade kämpat sedan början af frihetskriget och egde en anspråkslös förmögenhet af några millioner. I denna så smädade korps befinna sig representerade alla de förnämsta familjer uti Italien vid sidan af bröder och medborgare utan förmögenhet. Times korrespondent i Civita Vecchia, hvilken synes vara densamme, som förut med så mycken sakkunskap berättade om händelserna på Sicilien och i Neapel, yttrar angående det af LesSeps framställda och af romerska nationalförsamlingen enhälligt förkastade förslag, att det var högst obilligt af den franska gesandten att fordra, det Rom, efter hvad som föregått, skulle anropa om franska republikens broderliga beskydd och som bröder emottaga samma soldater, som några dagar förut såsom fiender hade anfallit staden. För att uppnå hufvudändamålet — Roms besättande af franska och romerska trupper i förening — borde man framför allt hafva undvikit hvarje ord, som kunde såra Romarnes sjelfkänsla. Korrespondenten meddelar ett förslag från triumvirernas sida, hvilket de säkerligen icke varit ovilliga att modifiera, om man från franska sidan verkligen önskat en fredlig förlikning. Förslaget var följande: 1) Oudinot erkänner, att han var vilseledd i afseende på romerska folkets tänkesätt och önskar sluta kriget med romerska republiken, hvilken är grundad på samma princip, som den franska; 2) Franska republiken erkänner åtminstone provisoriskt den romerska republiken och dess regering; 3) Franska hären återvänder till Civita Vecchia, utan att försöka intränga i Rom; 4) Oudinot och hans stab få vistas i Rom med en hedersvakt omkring sig; 5) Oudinot använder sitt inflytande; för att aflägsna de österrikiska och neapolitanska trupperna från romerska området; 6) Han förklarar i ord och I skrift, att han icke vill påtvinga Romarne någon annan regeringsform, än flertalet af desamma önskar; 7) Den nuvarande romerska regeringen låter folket företaga nya val, och den nya nationalförsamlingen fattar beslut angående regeringsformen, i det man hoppas, att franska generalen använder allt sitt inflytande, för att låta folkets fria vilja uttala sig. — Korrespondenten tillfogar, att Oudinot städse förklarat: Min fordran är, att franska trupperna insläppas i staden. Såvida regeringen icke frivilligt låter dem komma in, skall jag bana mig väg med vapenmakt. Rom r på alla ställen barrikaderadt och det blir icke någon lätt sak för en fiende att tränga in. Mazrini och Avezzana göra allt, för att hålla den fosterländska andan vid makt, och synas ledda af en sann enthusiasm för den sak, för hvilken de kämpa. Bologna. Österrikiske generalen Gorzkowski har utfärdat en proklamation i päfvens namn, hvariti han bland annat ställer pressen under censur )ch polisens uppsigt. återinsätter alla da fardna — — — —