Utrikes nyheter. i DANMARK. Tidn. Dannevirke skildrar på följande sätt kavallerifäktningen vid Aarhus: Efter meddelanden af en militär, som sjelf var närvarande i den för våra vapen ganska hedrande affären vid Aarhus d. 31 Maj, alltså ur god källa, tillfoga vi följande detaljer, hvilka sikerligen skola bidraga att gifva en liflig föreställning om det hela. De kavalleriafdelningar, som egentligen underhöllo striden, voro 1:sta afdelningen af 3:dje dragonregementet under löjtnant Cetti, största delen af 6:te regementets 4:de sqvadron under ryttmästare Heramb, 6:te regementets 2:dra sqvadron under ryttmästare Barth, som var verksammast, samt en half sqvadron af 5:te regementet, men denna stod, så att säga, utanför det hela. Ryttmästare IIeramb störtade med sin häst; de preussiska husarerna sprängde emot honom och gåfvo honom flera hugg, hvilka dock voro kraftlösa nog att icke göra någon skada. De hugg deremot, som våra dragoner utdelade, voro så rena och gåfvos med en så ikta nordisk kraft, att de flesta blefvo banehugg. Det tillgick i verkligheten så, som det står i de gamla kämpevisorna, och vi skulle nästan hålla det för otroligt, om icke vi sjelfve upplefvat det: ett hugg nedlade fienden på stället, och tyskarne föllo, som när bönderna slå hö. De flesta huggen voro antingen tvärs öfver ansigtet under ögonen eller tätt under nacken. En husar fick ett hugg så, att öfra delen af ansigtet med näsan nedföll på hans bröst. De husarer, som lyckligt flyktat undan, sprängde in i Aarhus under ropet: Die verfluchten Dänen! 4 ordonnanser, den ene efter den andre, kommo i största hast och förvirring jagande in i staden, för att rapportera för den i staden qvarblefne husaröfversten kampens vändning och att tyska kavalleriet var upplöst i den vildaste flykt. Denna blef till slut så förbittrad, att han icke mer ville höra dem, utan ropade: ÄEn är mer än nog, för att bringa ett sådant budskap! Till den fångne prinsen af Salm kom genast tjenaren, som gaf sig i frivillig fångenskap, för att kunna egna sig åt sin herres tjenst, och en katolsk prest, för att gifva honom religionens tröst. (Prinsen af Salm härstammar från en af de äldste furstefamiljerna och hör till de så kallade mediatiserade furstarne; stamslottet ligger vid Rhen). En ytterst intressant episod af trässningen inträffade, då ryttmästare Barth ensam kämpade med 2 preussiska busarofficerare och en simpel husar. Ryttmästaren hade under striden kommit något afsides, hvaraf 2 preussiska officerare, som åtföljdes af en menig, ville begagna sig till sin fördel; alla 3 sprängde inpå honom med dragna sablar. Men leras hugg beto icke, och då de sågo, att de med sina sablar ingenting kunde uträtta, framlrog den ene af de preussiske officerarne en pitol, för att få slut på saken. Men i samma igonblick, han tänkte skjuta ryttmästaren, kom en dansk korporal af dennes sqvadron emellan och nedsablade officern med ett hugg öfver anigtet från hästen. Då de båda andra preussarne nu sågo, att de skulle komma att kämpa man not man, togo de till flykten. Under hela afären besköts vårt kavalleri af fiendtligt infantei, som dolt sig i en hög rågåker, hvarifrån de inderhöllo en liflig gevärseld. Söndagen den 3 dennes passerade 4 norska ör