Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1849, sida 1

wg I ren på sätt brukligt dan årets början, utgjorde för alla 8 privatbankerna tillhopa den 31:ste Dec. 1848 bko rdr 6,263,130. 31:ste Mars 1849 (, 521, 730. De begagnade kreditivbeloppen deremot voro: den 31:ste Dec. 1848 3,414, S3 6. 31:ste Mars 18419 1., 055, 980; samt utvisa således sistnämnde dag ett förökadt begagnande af ej mindre, än bko rår 611,144. Depositionerna, som utgjorde den 31:ste Dec. 1848 . . . ÄÖ. . bko rdr 1,202,070, hafva, såsom af föregående förhållanden kunde väntas, Äfvenledes i viss mån förminskats, samt uppgingo den 3 1:ste Mars 1849 till bko rdr 1,088,200. Ett förökadt begagnande af beviljade kassakreditiver, i viss mån stegrade diskontutlåningar, samt förminskade vexlingskassor och depo-— sitionsbelopp, allt samtidigt, tillkånnagifva steyradt penningetrånymdl i landet, hvilket direktionerna för privatbankerna sökt antingen frivilligt afbjelpa, eller ej kunnat förebygga. Orsaken till förökningen af sedelstocken må nu vara, hvilken som helst, så framstår dock af föregående det ovederläggliga faktum: att privatbankernas ej på riksmynt baserade sedelstock blifvit förökad med oc cc Ö. bko rdr — 817,334, på en tid, då riksbankens sedelstock genom silfverutvexling jemnt och fortsarande förminskats, och härigenom har äterigen den gamla satsen besannat sig: att, då riksbanken drar in, släppa eller måste privatbankerna släppa ut. Den af oss vid flere tillfällen anmirkte sed, gom en del banker följt, att, vid beräkningen af den berättigade sedelemissionen, uppföra ibland riksmyntsbehållningarne summor, efter uppgift stående hos vexlingsombuden, har, genom skrifvelser från vederbörande till konungens befallningshafvanden, blifvit förklarad stridande mot privatbanklagen, hvarjemte konungens besallningshafvande blifvit förständigade att tillse, att, med afseende på sedelemissionen, ej några andra summor må hädanefter upptagas uti privatbankernas uppgifter såsom riksmynt, än dem, som verkligen finnas innestående uti bankens vexlingskassor och på deposition uti rikets ständers bank. Med anledning häraf hafva vi äfven, såsom en jemförelse med föregående tablåer visar, förändrat uppställningen af riksmyntskolumnerna, och upptaga nu särskilt de belopp, som af privatbankerna uppgifves vara innestående hos deras vexlingsombnd. En besynnerlighet fortfar dock att visa sig vid desse uppgifter, hvilken vi väl förr observerat, men ej ansett oss böra vidröra så länge, som missförständ kunde äga rum, beträffande det uti privatbanklagen, med afseende på den berättigade sedelemissionen, begagnade uttrycket kegna kassor. Vi mene nemligen, den besynnerligheten, att Smålands, Östgötha och Mälareprovinsernas banker vid alla de olika tider, som tablåen omfattar, ej hafva uppgifvit en enda riksdaler innestående hos dess vexlingsombud, ehuru det är allmänt kändt, att desse bankers sedlar alltid under hela den tid, som här är i fråga, det vill säga från den 31:ste Mars 1848 till och med samma dag innevarande år, blifvit af dess ombud uti Stockholm prompt inlöste med riksmynt. Att den egenheten skulle för desse trenne banker inträffa, att deras behållningar af riksmynt hos vexlingsombuden just skulle vid hvarje af de syra quartalsdagarne förlidet år vara jemt medtagne, är af många orsaker ej tänkbart. Det återstår således, efter hvad oss synes, för att förklara denna besynnerlighet under förlidet år, endast trenne antaganden, nemligen endera: att direktionerna ur sina räkenskaper helt och hållet uteslutit de summör af bankens tillgångar, hvilka funnos innestående hos deras vexlingsombud; eller, att vexlingsombuden vid alla quartalerna varit för bankerna uti förskott; eller ock, att desse behållningar utan vidare specifikation upptagits uti den enda summa för riksmyntskassan, hvilken dessa 3:ne banker uti sine i postoch inrikes-tidnin ar införde uppgifter anfört. Hvad nu det första antagandet angår, så är det, då privatbankerna iäro anbejallde att till sinansexpeditionen inkomma med fullständiga uppgifter öfver tillgångar och skulder, eller öfver deras ställning, likalitet tänkbart, som att ej någon af dem vid ett eller annat af quartalerna skulle haft en skilling innestående sig till godo hos vexlingsombuden, ty för hvar och en, som är det minsta hemma uti bokföring, måste det vara tydligt, att ställningen, eller tillgångarna och skulderna, skulle i det fallet ej hafva ågått ihop, samt, att uppgifterna skulle vara origtiga, om de, oaktadt att dylika summor vore uteslutna, likväl ginge i han Man då mn Aaada AHAA . 4081