general Changarnier derigenom, att han ånyo företagit en godtycklig ändring i befälet öfver den militära styrka, som skall beskydda församlingen. Changarniers tilltag fick ett så mycket betänkligare utseende som han gifvit högsta kommandot åt general Forest, en officer, som en gång förklarat, att han icke kände grundlagen, utan blott åtlydde sina förmän. Högran förvägrade Chavoix ordet och skrek med högan röst på dagordningen. Venstran protesterade. Ledru-Rollin går upp på talarstolen, och ordvexlar häftigt med ålderspresidenten Keratry, som icke vill lemna honom ordet. Denne tager slutligen sin hatt och betäcker sig under starkt bifall från högra sidan. Venstran reser sig äfven och ropar: Lefve republiken! Ned med chouanerne! Ett par minuter råder det förfärligaste väsen i församlingen; enterpellationer korsa hvarandra från alla håll. Efter cirka 20 minuter öppnas åter mötet. Ledru-Rollin angriper Changarnier, men ålderspresidenten afbryter honom med de orden: aDet var ni och edra kommissarier, som den 15 Maj angrepo nationalförsamlingen. Ledru-Rollin protesterar häremot. Keratry gentager flera gånger sina förnärmande yttranden. På sistone lemnar Ledrukollin talarstolen under förklaring, att ordet icke mera var fritt. 4 af de provisoriske sekreterarne lemna under protest mot Keratrys förfarande sina platser, som dock genast blefvo besatte med andra medlemmar. Efter att en häftig ordvexling fortfarit ännu en stund, nödgas slutligen den envise gubben Keratry att taga sina ord tillbaka och dymedelst gifva Ledru-Rollin den äskade upprättelsen. Härmed var dock icke striden slutad, ty presidenten, sekonderad af högran, vill icke tillåta, att de förre sekreterarne nu återtaga sina platser. Venstran med Ledru-Rollin fordrar detta enständigt och hotar att i vidrigt fall icke tillåta mötets fortsättning. Slutligen, sedan sjelfva Bugeaud förklarat sig understödja Ledru-Rollins begäran, kommer det till votering, då församlingen beslutar, att de gamla sekreterarne åter skulle fungera. Ledru-Rollin fortsätter nu attacken emot Changarnier. Han fordrar en undersökning. Odilon-Barrot bevisar genom ett bref, som han framlägger, att Changarnier handlat i öfverensstämmelse med församlingens president och församlingen går öfver till dagordningen. National berättar, att Lesseps varit gynsamt stämd emot Romarne, tills tvenne legations-sekreterare ankommet från Gaeta och bibringat honom andra tänkesätt. Derefter hade han plötsligt lemnat staden, efterlemnande ett bref, deri han påstår sitt lif hafva varit hotadt af lönnmördare och talar om en förrädare, hvarmed han synes åsyfta Mazzini. ITALIEN. Den af Radetzky anordnade rekognoscering har föranledt en allvarsam resning i Lombardiets bergstrakter. En stark truppkorps var ditbeordrad, men derjemte voro nägra af de strängaste mesyrerne återtagna. Venedigs fall emotses. Den 29 begynte österrikarne att bombardera den olyckliga staden. Ett rykte, som dock högeligen tarfvar bekräftelse, vill veta, att freden redan blifvit afslutad emellan Österrike och Sardinien. Storhertigen af Toskana har utnämnt en ny minister. Baldasseroni är konseljpresident och finansminister. Bland dess öfriga medlemmar må märkas den bekante de Laugier, krigsminister. Florens besattes af Österrikarne den 25 Maj. De voro 20,000 man starka. Blott 6000 man har qvarstadnat i Florens; resten tågar emot romarstaten och låg den 26 lägrad emellan Montalto och Toscanella. I Livorno har dspre utskrifvit en krigsgärd af 3 mill. lire, men skall slutligen åtnöjt sig med 200,000. På hela vägen från Bologna till Ancona hade österrikarne icke rönt något motstånd, Öfverallt hade de upplöst nationalgardet, anbefallt vapnens utlefverering, suspenderat associationsfriheten o. s. v. Huruvida Ancona fallit i deras händer var icke bekant. Neapolitanarne hafva utrymt romarstaten, enligt allt utseende till följe af det nederlag de ledo vid Velletri emot romarne under hjelten Garibaldi. Vissa tidningar söka imellertid att framställa reträtten som en följd af en öfverenskommelse med fransmännen. Kung Bomba är återvånd till sin hufvudstad, der man allmänt sysselsätter sig med den, besynnerligt nog i romerska blad icke omtalta öfverrumplingen i Velletri, då Garibaldi höll på att knipa sjelfva kung Bomba, men endast fick hans svåger, infanten Sebastian i sitt våld. Man skrattar allmänt åt infantens otur, men tillägger vanligtvis med en hjertlig suck: Ack om det ändå varit kungen sjelf, som Garibaldi annammat!v Den 22 Maj, en hofgaladag i Neapel, hissades på alla stadens fästningsverk den gamla hvita fanan, ett tecken, hvarmed kung Bomba velat antyda sina kärälskelige undersåter, att han totalt .. fn a, — — — — — KIKA ma 0 a