Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1849, sida 1

aste postkontor. talas med 2 sk. banco stycket, OCH I kontor, dels å utdelningsställena och d ungerske Judar äro Kossuths och Magyarernes varma och ifriga anhängare. Efter denna för en rigtig uppfattning af det följande nödvändiga inledning, öfvergå vi till vårt egentliga ämne. Ministeriet Stadion-Schwartzenberg, som, alldenstund det nu är det omöjligt att blifva populärt, gerna låter kalla sig det starkar, hade allsicke haft af nöden att taga sin tillflykt till Ruthenerne mot Ungern. Magyarerne hafva tillräckligt med fiender i Walllacherne, Slovakerne, Serberne och Kroaterne, och ehuru de hitintills i stolt öfvermod hafva ansett sig som herrar öfver hela den 4000 qvadratmil stora trädgård, der den eldige ungerske hästen lefver i naturtillståndet och tobaksplantan vexer vildt, denna trädgård, hvars cactus-omhägnad de slaviska folkj stammarne bilda, så vända dock dessa sina taggar lika skarpa inåt som utåt. Ministeriet Wessenberg och dess efterträdare trodde, såsom trogna I kungligt-kejserliga trädgårdsmästare, sig icke kunna göra något bättre, än att med mycken sorgfällighet vattna denna omhägnad, så att den frodades yppigt, och sedermera flytta den längre in i trädgården. De lofvade Magyarernes fiender allt, hvad deras fantasi kunde önska; de karesserade Slovakerne, Serberne och Rumenerne; de smekte hemligt och öppet banen och woivodinen; de vinnlade sig om desse mäns vänskap och glömde under tiden att vinna nationerna — ett fel, som aldrig aflöper ostrafladt, emedan folken aldrig förgäta sig sjelfve — samt underläto att göra Judarne till sina vänner, och desse voro just de ende, som icke hade något att vänta af vdet stora, fria, odelbara Österrikes, emedan de redan hade blifvit emanciperade af den ungerska riksdagen. Furst Windischgrätz gjorde det, som var ännu värre: han gjorde Judarne till sina och Österrtkes fiender. Under det att Kossuths andra leverantörer och medhjelpares medhjelpare rätt och slätt sluppo med krut och blys, pålades de judemenigheter, inom hvilka en dylik förrädare — alias patriot — upptäcktes, en bötessumma af 20,000 sloriner konventionsmynt för det vid exekutionen förbrukade krutet och blyet. Nämnde menigheter skulle solidariskt ansvara för, att ingen af deras medlemmar till Debreczin insmuglade läder eller väfnader; fadren måste betala det rep, i hvilket hans son skulle hängas, och fann det dock så ytterst naturligt, att hans son skaffade Kossuth lider och sig en liten extra förtjenst ri de dåliga tiderna. Dessa höga bötessummor förfelade icke att göra verkan, ehuru den ingalunda blef sådan, som den stränge Herr Vindex-gräslig beräknat. Menigheterna insågo nemligen snart omöjligheten af att passa på sina enskilte medlemmars görande och låtande; hvadan de fattade det beslut, att sSom korporation smugla i stor skala, då de naturligtvis icke blottställde sig för den obehagligheten att blifva gripne och sysiljerade. Under det att Schmuhl och Mosche (Samuel och Moses) tappert, i förening med sina kristna grannar Lajos och Ferencs, kämpade i Magyarernes främsta leder, bildade de hemmablifne gråskäggen maskorna i det utomordentligt stora telegrafnåt, som sträcker sig från Wien till Debreczin, från Arad till Komorn. Deras vidt utbredda handelsförbindelser, korrespondenter och bekantskaper kommo den här ypperligt till pass. Hvad hjelpte det väl, att man med sabeln afhögg brefhemlighetens gordiska knut? — Innehållet var alltid lika oskyldigt, som Augsburger allgemeine Zeitung. Så t. ex. skref en i Waitzen bosatt gammal Jude till sin affärsvän i Kereszthur: Rebhe Anschel vbeger sig i morgon med 14 kistor tunga varor till ver marknad. Gor allt, hvad du förmår hos våvra vänner, för att skaffa honom af med sina raror! — -Fördömda judepack! (hör jag den officer, som i chefsexpeditionen läser detta bref, utropa) -midt under det mest blodiga krig tänker det på sina lumpna varor!, — Brefvet afgår vidare till sin bestämmelse, och affärsvännen vet nu, att Rebbe Anschel (den judiska öfversättningen af Alfred, Windischgrätz dopnamn) har beordrat 14 stycken kanoner af grof kaliber med behörig betäckning mot Kereszthur, hvarom han hastar att underrätta sina gamla kunder och bekanta, hussarerne, som tillfälligtvis uppehälla sig vid Theis, och det blir då en rigtig katabalik om de otunga varorna. — Tvenne dagar derefter skrifver affärsvännen i Kereszthur till sin I ) Affärer. Af hebreiska orden Massa-umatton,, handel, köpenskap. Se A. F. Thieles Wörterbuch der jäåjgahen Gannersprache. i hans verk: Dia isdionhan (lan