Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1849, sida 1

, som önska Tidningen sig tillburen, ersätta Kringbåfås varit, eller med honom öfverenskommas kan. till en och annan reformvän, vi tillåtit oss, företrädesvis vindt oss med dessa inbjudningar till medlemmar af Stockholms reformsällskap, samt särdeles till sådane, som, äfven under den tid, då Stockholms reformsällskap var mest verksamt och mest talrikt, der fungerat såsom ledamöter i bestyrelsen. Vi hafve härvid gått tillväga utan all partiskhet för egna åsigter, utan allt afseende på de anledningar, som kunnat finnas, att en eller annan af nämnde reformvänner senast, i vissa fall, så modifierat sina åsigter, att dessa, särdeles i fråga om det hvilande förslaget, skilja sig från de här öfvervägande. På detta sätt borde, såsom vi hoppats, åsigterna hos majoriteten af Stockholms reformvänner måhända tillochmed kunna blifva säkrare representerade, än om, vid den ljumhet eller misströstan, som nu tyckes råda hos många i hufvudstaden, deputesade blifvit utsedde genom en ringa pluralitet vid någon af endast 30—40 personer bivistad sammankomst. Vi våga tillförse oss, att våra åtgärder härntinnan icke skola missförstås eller misstyckas af någon verklig reformvän, och allraminst af de medlemmar utaf Stockholms reform sällskap, hvilka med största värma omfatta reformsakens framgång. : Vi hafve tillåtit oss att, något utförligare, än som i ett bref kunnat ske, utveckla de skäl, som föranledt inbjudningen till detta möte samt våra åtgärder dervid. Vi kunne deremot vara så mycket kortare vid angifvande af de punkter, dem vi ansett böra — så snart mötet blifvit konstitueradt och nödiga ordningsreglor fastställde — utgöra öfverläggningarnes hufvudföremål. Dessa hufvudföremäål för öfverliggning, till en del redan i det föregående antydde, äro: 1) Gemensamt svar på den af Stockholms reformsällskap väckta fråga om petitionering för urtima riksdag. i j 2) Granskning af Regeringens hvilande repreEentationsförslag samt noggrann pröfning, huruvrida detsamma motsvarar behofvet af en förbättrad svensk folkrepresentation; eller om detsamma, i händelse det varder grundlag, kan anses gifva antaglig säkerhet för ett framI skridande till det bättre, samt utsigt att ernå en önsklig och betryggande statsförfattning I snarare, än denna eljest, och i strid mot den mler och mer kraftlösa ståndsrepresentationen, I kan vara att vinna; och om reformsällskaperna böra, efter förmåga, söka främja förslagets antagande. I den händelse åter, att nämnde representationsförslag skulle anses icke erbjuda antagliga garantier och utsigter för ett bättre, samt således icke böra förordas 3) a. Framläggande af grunddragen till en ny svensk representativ författning; dessa grunddrag något mera utförde än i reformsällI skapernas äldre programmer. b. Sättet att framkalla ett antagligt, i alla detaljer utarbetadt representationsförslag, jemte en kritisk-historisk inledning i samma förslag. Skulle, i enlighet med hvad från annat håll blifvit föreslaget, utarbetandet af ett dylikt förslag blifva föremål för prisI täflan, så torde man i programmet, såväl som vid täflingsskrifternas bedömande, i främsta rummet böra lägga vigt uppå, att förslaget blifver uppgjordt i en sannt kristlig och frisinnad anda, samt sålunda, med sitt säkraste stöd i sunda förnuftet och i hvarje redlig, tinkande fosterlandsväns rättskänsla, må kunna redan vid törsta riksdag det förekommer påräkna majoritet i åtmistone de II två stånd, hvilka visat sig mest benägne att lyssna till folkets och rättvisans fordringar, samt derjemte hafva utsigt att den aktningsbjudande minoritet, som redan nu kan i de I två andra stånden påräknas, skall, underI stödd af så mäktiga bundsförvandter, som förnuftet och rättsinnet, innan kort växa till majoritet; och c. Bästa sättet att, med alla lagliga och lofliga medel — hit äfven räknade täta sammankomster, utgifvande af broschyrer och afhandlingar i representationsfrågan samt, kanske, ätven föreläsningar m. m. — verka för skyndsamt antagande af detta förslag. Slutligen, och i sammanhang med förestående 4) Frågan om reformsällskapernas organisation till gemensam verksamhet inåt och utåt, så att inga krafter gagnlöst förspillas, utan alla, enigt och planmässigt, samverka till vinnande af det