Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1849, sida 1

is i Hr N. J. Gumperts boklåda. ADADD — imferade öfver den dvala, hvaruti de — efter en röregången, skickligt tillvägabragt, splittring bland reformvännerna — trodde sig hafva för lång tid, kanske för alltid, bragt reformfrågan. I en sådan ; tidpunkt och under sådana förhållanden ansåg Nerikes reformsällskap det vara största skäl att vända sig till reformvännerna i landet, för att utröna, huru mycken sanning funnes i segerropen från ett litet men mäktigt parti, och för att, sedan detta visat sig — sedan det, såsom vi med visshet hoppades, visat sig, att den värma, hvarmed representationsreformen omfattats, icke varit lättsinnets och lik den uppfladdrande halmlågans, utan den djupa, varaktiga, glödande fosterlandskärlekens — i sin mån bidraga att göra sanna förhållandet klart för hela landet; att faktiskt vederlägga reformfiendernas falska påståenden; samt att underhålla och, om möjligt, stegra värman för den angelägenhet, som, i närvarande tidpunkt, är för vårt fädernesland den vigtigaste. Vi räknade härvid på fosterlandskänslan och nitet hos våra likatänkande landsmän; utgången har redan visat att vi ej missräknat oss. Men äfven andra skäl talade för det allmänna möte vi dristade föreslå. Reformsällskaperna i landsorten hade att afgifva svar på en från Stockholms reformsillskap utfärdad inbjudning; och vi höllo före, att detta svar borde, om möjligt, blifva ett och enhälligt från dem alla — att det måhända tillochmed kunde ligga mindre vigt uppå, huruvida svaret på den framställda . frågan om petitionoring för en urtima riksdag blefve jakande eller nekande, än att detta svar blefve enhälligt. Enighet ger styrka: och allt som skulle kunna föranleda en splittring — verklig, eller tillochmed endast skenbar — borde undvikas. — Äfven andra föremål påkallade en gemensam öfverläggning. I alla delar af landet håde väl bildat sig reformföreningar; men sambandet dem emellan var mera löst, än det borde vara: ännu saknades och saknas em sådan organisation af reformföreningarne, hvarigenom de öfver hela riket spridde reformvännerna sättas i stånd att verka ej blott till ett mål, men efter en gemensam plan, så att en liflig vexelverkan och samverkan måtte vinnas. Frågan om beredande af en dylik organisation, om framkallande af enhet och taktisk samverkan i fosterlandsvännernas bemödanden för åstadkommande af ett föryngradt och tidsenligt statsskick, har synts oss nog vigtig attblifva föremål för alla reformvänners välvilliga uppmärksamhet och öfverläggning. Med glädje hafve vi förnummit, hurusom våra tankar härutinnan delats af våra medarbetande i andra orter. Då det i främsta rummet var fråga om att öfverlägga om ett gemensamt svar på ett från Stockholms reformsällskap utgånget rundbref, ansågo vi det redan härföre lämpligast att till mötesplats föreslå en provinsstad; utan att inlåta oss på de flere andra skäl, som denna gång talade för valet af en landsortsstad till mötesplats, i stället för hufvudstaden. Uti inbjudningen föreslogo vi Örebro, icke för egen beqvämlighet, utan derföre, att något ställe borde uttryckligen föreslås, och att vi här, i det centralt belägna Nerike, på förhand hade full visshet om, att mötet kunde bland ortens reformvänner påräkna I; bifall och deltagande, i stället att vi, för hvarje annan ort, som till mötesplats kunnat komma i fråga, förut bort anställa förfrågningar och inhemta I underrättelser, hvilket tiden ej medgaf. Frågan om petitionering för urtima riksdag måste anses såsom den egentliga hufvudfrågan i Stockholms reformsällskaps rundbref, åtminstone af dem, som, vid sidan af detta bref, med uppmärksamhet genomläst den i Stockholmsbladen införde redogörelse för diskussionen vid de sällskapets sammanträden, då frågan först väcktes och inbjudningen till reformsällskaperna i landsorten beslöts. Ur nyss anförde skäl, och då det gällde att besvara denna fråga, ansågo vi det mindre lämpligt att inbjuda Stockholms reformsällskap till deltagande, medelst deputerade, i öfverläggning om ett svar på en från samma sällskap gjord framställning. Härtill kom, att, efter hvad vi trodde oss veta — och i rak strid med hvad ofta från vissa håll yrkats — landsortens reformvänners opinion i representationsfrågan var vida mer enhällig och bestämd, än reformsällskapets i hufvudstaden, der, särdeles efter det Regeringen afgifvit sitt förslag, meningarne tyckas blifvit mer in önskligt tveksamma och delade. För att likväl icke sakna representanter från Stockholms reformsällskap, i öfverläggningar, som röra hela landet och der alla PL . ktBBui N 66(( l ren på sätt brukligt