Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1849, sida 1

der. Konungen, det var, i allas ögon, armåens chef. Landet hade således behof af en konung, liksom en krigshär af sin anförare. De monarkiska ideernas anhängare voro efter katastrofen i Februari ganska tunnsådda öfverallt annorstädes utom i Ungern. Man får erkänna, att om en Ferdinand V troget hållit den ed, han aflagt på konstitutionen, så skulle han hafva behållit hvad man ännu kallar hans fäders krona. Olyckligtvis för honom, hafva hans rådgifvare icke förmått fatta, att, hos en nation af soldater, tron på monarkerna hade hederskänslan till stöd. De hafva icke insett, att de ruinerade sin beherrskare, då de kastade honom in på en bana af förräderi och trolöshet. Resultatet af deras politik blef, att den dag, då Ferdinand blef nödsakad att nedstiga från thronen, emedan han icke mera kunde befria sig ur den labyrintb, hvari hans meneder invecklat honom, tog han med sig den bländande glans, som så länge omgifvit hans krona. Konungadömet, degraderadt, förnedradt, föll för alltid, och republiken trädde i dess stad och ställe såsom dess laglige arfvinge. Det skall icke dröja särdeles länge, förrän denna händelse skall utöfva sitt inflytande på Tyskland och påskynda, såsom ingen anledning är att betvifla, demokratiens seger i Europa. Uppkomsten af ett Frankrike i östern, modigt och beslutet att segra, är en företeelse, hvars vigt är allt för påtaglig, för att at oss behöfva påpekas. Den borde, i allra högsta grad, taga franska republikens styrelses uppmärksamhet i anspråk, om hon begrepe sin mission. Men denna händelse passerar obemärkt. Hvem vet, om man ej tillochmed tycker illa om densamma och önskar den vore ogjord? Republikens proklamering motsvarar i dag, uti Ungern, allas önskningar. Denna radikala förnädring har förorsakats genom den kloka moderation, ledarne af ungerska rörelsen vetat iakttaga. De hafva först då samtyckt till kriget emot Österrike, när det i hela nationens ögon blifvit oundvikligt. De hafva icke tagit kronan från Habsburgarne förrän 6 månader efteråt, då herrskarslägten inkallade Ryssarne. Utan att taga några brådstörtande steg, hafva de endast gifvit helgd åt folkets tänkesätt, hvarje gång som landet, genom den från dem erhållna impuls, tagit ett nytt steg på vägen till frihet och sjelsständighet. Ungerska republiken, som existerar de facto, skall blifva lagligen proklamerad, när landet, så snart det genom sina segrar åter blifvit herre öfver sitt öde, får tid att tänka på sin definitiva organisation. Man kan säga, att, oaktadt sina gamla traditioner, Ungern icke kan existera mera utan som republik. Ungrarne, ett uteslutande åkerbrukande folk, hafva enkla och krigiska seder, som ogement lämpa sig till denna förändring. Man har nu sednast sett, huru de, gripna af en enhällig och sublim rörelse, utöfvat den förnämsta af de republikanska dygderna: uppoffringen för fosterlandet; man har sett de rike afstå från sina egodelar till förmån för de fattige och man ser dem alla, den ene med den andra, blandade i I de frivilliga bataljonernas leder, täfla om att få utgjuta sitt blod för fosterlandets sak. Stora skådespel, värdiga det hjeltemodiga folk, som verlden ser uppföra dem! Dess ärofulla historia, I öfver hvilken forntida, fabelaktiga bedrifter sprida sitt skimmer, återupplefver nu för frihetens : räddning i underbar glans. A —