Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1849, sida 1

181e vulu? 11124 4C— nDKIILVU OT) ÖURVLT)7 MA kontor, dels å utdelningsställena och de taga. Derföre har också Ryssland nu öfvergifvit den passiva ställning, som det hitintills ins tagit. Efter att nu hafva afslutat ett fast föri bund med det i krampryckningar liggande Osterrike, med Preussen, som afkastat masken och kanske halft om halft äfven med sin arffiende Turkiet, har det ånyo dragit sitt svärd emot friheten, och frågan blir sålunda nu, hvad de makter, som icke blifvit upptagne i denna koalition, icke ens, så vidt man vet, tillsporde derom, ämna att göra. I I detta fall vänder man naturligtvis först och främst sina blickar till Frankrike. Det är i sannig ytterst bedröfligt att erinra sig den rol, som detta land under de sistförflutna månaderna spelat. I Efter att i Februari 1848 hafva i Europa anlagt en eld, som måhända icke på en hel mennisko; ålder kommer att släckas, står det nu, i följd af sin regerings falska politik, betungadt med millioners förbannelser framför den breschi absolutismens bålverk, hvilken den af det antända minan förorsakat, men som det icke vill hjelpa till att storma. Lamartines manifest, som hos nationerna väckte så stora och glädjande förhoppningar, har af republikens regering blifvit gjord till en skamlig och bedräglig lögn, till ett gäckeri med folkens mest upphöjda och heliga känslor. Europa, synnerligast det olyckliga Italien, skall aldrig förgäta innehållet af denna sorgliga statshandling, . som nationerna i sin godtrogenhet trodde vara ett uttryck af en stor och högsinnad nations orubbliga vilja. Frankrikes politik må dock vara huru som helst, säkert är imellertid, att det på det högsta måste vara interesseradt i den vändning, sakerna nu tyckas taga. Det är rent af omöjligt, att det med likgiltighet kan se den ryska stormaktens uppträdande i Donaufurstendömena, i Konstantinopol och nu sednast i Wien. Icke en gång det störtade konungadömet skulle hafva kunnat göra det. Frankrike måste, att vi så må uttrycka oss, i följd af en inneboende naturnodvandighet möta denna storartade intervention med något annat än diplomatiska noter, nemligen med sådana noter, till hvilka marseljäsen är text, och som sjungas af en half million af den stora nationens, krigare samt ackompagneras af dundret från några hundrade kanoner. Rysslands utomordentliga ansträngningar att I tillvägabringa ett separatförbund med Porten och dess märkvärdiga uppträdande i Donaufarstendömena måste hafva öfvertygat de vestra makterna om, att ytterst vigtiga tilldragelser redan länge hafva varit i görning. Om Rysslands inflytande i divanen verkligen har förmått besegra Turkarnes motvilja för en allianstraktat med deras farliga granne, så ir redan detta en sakverklighet, som i och för sig sjelf kan innebära tillräckliga ö skäl för England och Frankrike att blanda sig i spelet och kasta sina tunga svärd i den politiska vigtskalen. Från samma ögonblick, som ett slikt förbund mellan Ryssland och Turkiet komme till stånd, beherrskades icke mera sundet vid Dardanellerna af Osmanernes kanoner, utan berodde af Rysslands vink, och Medelhafvet stode då öppet för de ryska flottorna, hvilka sålunda kunde hota Frankrikes inflytande i mellersta Italien och mycket sätta i fråga Englands öfvermakt 1 nyssnämnde haf. Men äfven om divanen varit klok nog att under nuvarande förhållanden undvika Rysslands Esauhand, så ligger dock i öppen dager, att Rysslands obehindrade mellankomst i de österrikiska angeligenheterna måste föra till ett resultat, som är snörrätt stridande mot Frankrikes sanna interessen. Det är nemligen klart, att Ungern, efter all mensklig beräkning, förr eller sednare måste duka under i den olika striden. All från försvarskrig hemtad erfarenhet gifver nemligen vid handen, att strategien på sistone ingenting förmår emot en motståndare, som alltid kan ersätta sina förluster och med orubblig ståndaktighet skrider fram mot målet. Fredrik den stores heroiska bedrifter under sjuårakriget skulle föga eller intet hafva båtat honom, om icke en af dessa ödets omhvälfningar, hvilka ligga utom menniskans beräkningsförmåga, hade råddat hans thron, och kejsar Napoleons evigt minnesvärda fält-tåg år 1813 (efter att de förenade armåerna hade trängt in öfver Frankrikes gränsor) så rikt på triumfer och de mest vidunderliga bragder, förmådde intet mot en fiende, som nästan bvarje dag blef slagen af hans tappra härar, men efter hvarje nederlag myllrade allt talrikare och starkare fram ända till portarne af Paris. — Har Ungern en gång väl blifvit underkufvadt, så kommer Ryssland, efter att hafva befästat reaktionens sak, att utträda ur Striden med en för Europas säkerhet och sjelf