Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1849, sida 1

af representanterna, hvilka varit medlemmar af den konstituerande församlingen, hafva bibehållit vaignae, alltid sittande vid sidan af medborgaren PDufaure. En plats var tom, det var Lamartines. Att han ingenstädes är vald, har väckt förvåning och smärta. Vill folket spara honom, tills fäderneslandet, tvingadt på brandten af en ny afgrund, åter påkallar hans hjelp, eller finner man det nödvändigt att välja skarpare män med djerfvare och kraftigare beslut, för att hålla motvigten mot det reaktionära partiet? Kanske har I före icke blifvit utsedd på någotdera stället. I i de återval, som komma att ega rum, blir han sä-— kert icke förbigången, och återintager troligen I sjelf sin gamla plats; från hvilken hvar och en afhäller sig med vördnad, och af fruktan att kammaren öppnades såsom en vanlig scance kring palatset var tredubblad för dagen. En mängd menniskor af alla klasser hade samlat sig på place de Bourgogne, place de la Corcorde, säljas dels a ITIIaningens AUnOnSsdGelninhHgAT; men els i Hr N. J. Gumperts boklåda. ren på sätt brukligt seger. Ropalisterna, hvilka så säkert hoppades I få herrska efter behag i den nya legislativa kammaren, och som för att ernå detta mål uppoffrat så mycken tid, möda och penningar, hafva lidit ett stort nederlag, och kunna knappast återkomma från sin bestörtning. Till det mesta utgöres hela den närvarande församlingen af sansade, men prononcerade republikaner, och det så kallade bergpartiet är starkare än någonsin. Hvem skulle väl numera våga påstå, att icke hela Frankrike vill republik, sedan Ledru Rollin blifvit vald på 5 ställen? De bittra skrifter, hvilka så ymnigt utdelades från klubben i rue Poitier under titel af motgift, hafva blifvit läste med förakt eller åtlöje, och folket har handlat enligt sitt naturliga och sunda begrepp om det rätta och sanna. Man har icke sökt pråla med stora namn eller titlar, man har uppsökt fosterlandskänslan och redbarheten hvar den funnits, och trenne underofficerare hafva under denna åsigt blifvit invalde till representanter. Med hänsigt till thronpretendenternas så kallade rättigheter, sade man fordom -kungen dör ej.. Med så mycket mer skäl kan man under en republikansk styrelse säga, att folket som är den verkliga suveräna makten, aldrig dör. På samma gång, som den konstituerande församlingen efter slutadt arbete återgick till historien om det förflutna, in— gick den legislativa i det tillkommande, kallad och utsedd af hela landet, genom den allmänna valrätten. Den 28:de sammanträdde för första gången den nya kammarens representanter, presiderade af den äldste ibland dem (M: KReratry), såsom vanligt är, till dess presidenten hunnit blifva formligen vald. Changarnier som förut haft sin plats bland bergpartiet, flydde öfver till högra sidan, och Ledru Rollin sitter som anförare i midten af sin bataljon, hvilken utvidgad till en hel arme nu betäcker hela salens venstra sida. De begge sergeanterne Boichot och Rattier sitta på hvar sin sida om medborgaren Lagrange och en nyck af ödet har åt den förstnämnde bestämt samma plats, som förut innehades af republikens nuvarande president, Louis Bonaparte. En del sina gamla platser, och bland dessa general Caman trott honom med sådan säkerhet blifva vald både i sin hembygd och i Paris, att han dericke kunna fylla den, värdigt den älsklige skalden och djupsinnige statsmannen. — Den nya utan någon sorts ceremoni; endast vakten omkaierna och de angränsande gatorna. Sedan presidenten hållit ett kort tal, hvilket blifvit kallt emottaget, och i hela församlingen en djup tystnad rådde, skallade utanför med så mycket mer styrka ropet Amnestiev, såsom den första opinionsyttringen af folket, den första appellen till den nya kammaren. Derinne tycktes partierna betrakta hvarandra med misstro och uppmärksamhet. Huru olika sammanträdde ej den förra församlingen, med enthusiasm höjande ropet: Lefve republiken! Nu hördes icke alls detta. Sjelfva bergpartiet var dystert och tyst. Något doft och qväfvande herrskade öfver det hela, såsom det vanligen gör, då stora strider förestå. Man tycktes blott beräkna fiendens styrka och hålla sig på sin vakt. Den politiska himlen har också på någon tid betydligt törmörkats. Öfver våra hufvuden mullrar på afstånd ett oredigt buller, som förebådar en hotande storm. De enda rop, som hördes i nationalförsamlingen, var från den utanför varande folkmassan, hvilken oupphörligt upprepade -Vive PAmnestie! Vive la Republique! Men, som detta sednare icke fann gensvar i kammaren första dagen, fylldes salen derutaf så mycket krafI gare vid den andra sammankomsten. då det