Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1849, sida 1

just få tillskrifvas den omständighet, att förslaget grundar sig på den förutsättning, att byråkratien för framtiden måste utgöra ett varaktigt element inom nationen. Annorlunda kan åtminstone ej förslaget tolkas, då det inrymt så enorm öfvervigt å byråkratien. Vi hafva velat fästa uppmärksamheten härpå, emedan vi tro, att om nationen bör förändra sitt representationssätt och vill hafva någon garanti för det blifvande representationssättets varaktighet och bestånd, nationen, utan att efterhärma några utländska mönster eller slafviskt krypa för några främmande, på sig ingripande elementer, måste återgå till sig sjelf och på egen historisk grund, d. v. s., på en fri kommunalförfattning bygga sin blifvande regeringsform. Denna tanke är ej ny; den uttalades på 1840 ärs riksdag af en bland riddarhusets ädlaste medlemmar, nu mera aflidne grefve Spens. Den har äfven både förut och efteråt utgjort föremål för fosterländske mäns framställningar. Grundar man representationen eller en stor del deraf på den princip, att kommunalförvaltningarne der hafva sina organer, vinner man ock den fördel, att en stor mängd olika opinioner om representationens ombildning kunna förena sig omkring denna fana. Det blir också af mindre vigt, huru detaljerna af en nationalrepresentation utarbetas, blott den uteslutande utgår och hvilar på en fri kommunalstyrelse. Vi skulle tro, alt om hvarje kommun eller församling hade sin särskilda kommunalstyrelse, hvilken, årligen vald af och utur folket, ägde att utan appell besluta om kommunens angelägenheter samt gemensamt med andra kommunalstyrelser välja en del af nationens representanter på riksdagarne; och om man vidare föreskref för valbarhet till riksdagsman, att vara eller någon viss tid hafva varit kommunalstyresman; så vore härmed tillräcklig säkerhet vunnen för, att representationen troget uttalade nationens röst, på samma gång som man kunde emotse ett slut på byråkratiens allt mer och mer olidliga öfvervälde. De, som önska, att inom representationen hafva ett mera erfaret och betänksamt element, kunde skapa detta af och utur de ombud från kommunerna, som alltid behöfde några gånger om året inom hvarje landskap sammanträda och öfverlägga om ämnen, gemensamma för hela landskapet. Att nationen allt mer och mer börjar känna bchofvet af en kommunalstyrelse, och en dylik landskapsstyrelse visas bäst af de under de senare Åren ständigt tilltagande direktioner för skötande af gemensamma angelägenheter. Dem, som påstå, att nationen icke är mogen för en kommunalstyrelse, utan tvärtom skulle vara obenägen derför, vilja vi blott erinra, att om också nationen, till följd af 200-årigt embetsmannaförtryck blifvit afvand från tanken på gemensamma angelägenheter, så må man cj tro eller förutsätta, att denna skygghet för och obenägenhet att tänka på annat, än sitt eget bästa, är något karakteristiskt hos nationen. IIäremot I strider historiens vittnesbörd. De äro snarare en skapelse af gillande lagar och författningar, som i sträng byråkratisk anda förbjuda nationen att tänka på annat än sitt eget hus, och en sådan ovana och skygghet försvinna på samma gång med de lagar, som skapat dem. Skulle man ock medgifva, att nationen i början af sin Fjelfstyrelse genom fria kommunalförfattningar skulle känna sig något ovan och besvärad samt begå ett och annat misstag, så blir detta en snart öfvergående olägenhet. För öfrigt behöfver den i detta fall ej frukta för jemnförelse med byräkratiens bedrifter. Svenska historiens I såkallade frihetstid har visat nationen, huru det I går, när byråkrati ensam får råda. Sådan är i korthet vår åsigt om representationens ombildning. Den må inför representanterne i Örebro gilla hvåd den kan. Vi smickra oss ej med någon ofelbarhet i omdömet, utan hafva offentliggjort våra tankar, endast af den öfvertygelse, att man kommer sanningen närmast genom ett fördomsfritt utbyte och sammanjemkning af ider. wmZRmemRB———e——-—oe-omeem————— I I I I I I I I I