Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1849, sida 2

Inrikes nyheter. Götheborg. Inom detta samhälle har väl icke på många år eldsvådor följt så tätt på hvarandra, som under de sistförflutna dagarna. Den första timade natten till sistl. Söndag, då, omkring kl. 1 på morgonen, vanliga brandsignaler tillkännagåfvo, att eldfara var å färde. Enär larmskotten i Masthugget aflossades en god stund efter attsignalerne i staden gifvits, så trodde många, att elden hotade från något annat håll; men härutinnan irra— de de sig. Eld hade utbrutit i enkan Anderssons, straxt ofvanför Stigbergsliden vid den s. k. fyrkanten belägna hus, hvilket, jemte fem andra intill detsamma liggande byggnader, snart förvandlades i aska. Det fordrades i sanning både rådighet och ihärdighet för att på ett för sprutors användande så otillgängligt ställe, som det, hvarå de brinnande husen stodo, kunna åtkomma dessa och dymedelst hindra eldens spridande till den mängd af hus, som ligga i grannskapet. De sprutor, hvilka placerades ofvanför brandstället, kunde endast förses med vatten, som ditfördes i tunnor, hvarvid den anstalt af hästar och vattenkärror, som härtill begagnades och för sådant ändamål alltid vid dylika tillfällen hålles i beredskap inom Carl Johans församling, visade sig vara af stor nytta. Några sprutor, som medelst en omväg nedkommit till elfven vid bergets tillgängligaste sida och derstädes uppförde sina slangar, gjorde från detta ställe en kraftig diversion, hvarigenom ett redan antändt, oförsäkradt, hus räddades. Äfven å andra tillgängliga ställen utfördes släckningsarbetet med raskhet och oförtrutenhet så, att man omkr. kl. 3 på morgonen blef mästare öfver elden. De hus, hvilka ligga närmast brandstället och som flerfaldiga gånger omgåfvos af rök och lågor, men likväl bergades, qvarstå som de vackraste bevis på de lyckade släckningsätgärder, hvilka här vidtogos. Huru elden uppkommit, är ännu icke bekant. Större delen af den uti de nedbrunna husen