Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1849, sida 1

Läs dina håfder om en tid i Norden, Förgången ren med sina stjernors glans, Då Götha Lejon bröt mot södra jorden, Okufvadt än, sin segerrika lans; Då det sam modigt öfver mörkblå vågor, Med stridens åskor, slumrande i famn, Mot vesterns sol, mot morgonrodnans lågor Och kräfde svar på svärdets skarpa frågor Utaf Europas folk, som darrat vid dess namn. Den tid är lyktad, utspelt är dess drama, Dess hjeltar slumra uti grafvens natt Och blott i diktens ljusa panorama De hägra ännu, skiftande och matt. Än sjunger vågen i den gamla Logar om forntids minnen mot en frejdad strand, Då lindens blomdoft öfver kullen snögar Och kamparne ur mossbelupna högar Stå fram för skaldens syn vid månans silfverbrand. Se, Svea, striden går igenom verlden, Dess drakskepp ila öfver skummig vådg.. Vill du, vill du ej vara med om färden, Vill du ej fira än ett segertåg? Upp! ännu är det tid: Karlvagnens stjernor Ha än ej släckt sitt gyllne bloss i blod, Och Rota vinkar oss, och minnets tärnor Gå fram och le åt tidens kloka hjernor, Som vilja kyla af vår ungdoms varma mod! Din sol gick ned; dess sista stråle skiner Uppå Pultavas blodbestänkta fält, Der natten kring de fallne Karoliner Utbreder tyst sitt dunkla stjernetält. Din sol gick ned; men än en dagens strimma Låt den gå upp uti förklarad glans! Se stridens lågor öfver vågen glimma, Dess röda hane gal sin morgontimma Och ärans mö ännu dig räcker segrens krans. . Sänd dina härar än en gång att hejda Den storm, som ljungar från Germaniens jord! Gå, Svea, fram, ditt ärfda namn att frejda, Med bajonetter och ej blott med ord! I folkens råd ditt ord ju väger föga, Låt se, att dina kulor väga mer! Med dristig hållning och med later höga Sjå hjelmvisiret från ditt rena öga Och strid och segra än för sanningens banär! — H. Bun. e.63i3i —7!——————