Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1849, sida 1

att sönderslita nästan alla ädlare band. Hvad jag den dagen såg, trodde jag 8 dagar tillförne höra till omöjligheterna, och hvad framtiden kommer att medföra, det står visst icke i någon mensklig förmåga att beräkna. Det förekommer mig som om hela verlden hotades med en öfversvämning, som väl till en tid genom konstiga fördämningar kan hämmas i sitt lopp; men fortsar floden att vexa, så nedbryter den slutligen alla dammar, och ingen menskiig makt är då i stånd att hejda dess framfart. — Jag har i detta ögonblick återkommit från en rund i det inre af staden; men de prof på omensklighet och mordlystnad, jag derstädes sett, äro omöjliga att beskrifva. Oaktadt jag utan skryt torde kunna räkna mig till dem, som icke äro lätt— skrämde, så har jag dock icke utan att rysa tillbaka kunnat betrakta blott lemningarne af det slagtande här föregått, och jag har varit frestad att förbanna all mensklig uppfinningsförmåga, då jag sett produkterna af densamma användas så ovärdigt som till utrotande af bröder, vänner och medmenniskor. Man har näppeligen exempel på, att de vildaste rofdjur gå så långt i blodtörst, som menniskan, när hon fattas af partihatets och hämndens dämon. Jag är icke i stånd att ingå i några specialiteter, rörande de gräsligheter, som under dessa fasansfulla dagar här föröfvats; men en sammanträngd öfversigt af de blodiga händelsernas gång kan jag dock meddela, emedan jag hvarje dag befann mig i en iakttagande rörelse. Då folket såg sig urståndsatt att genast genomdrifva något, eller att med vapen försvara sig, börja— de det att uppföra barrikader. I början tycktes dessa icke lofva någon synnerlig varaktighet; men i samma mån de tillvexte i antal, tilltogo de äfven i fasthet och blefvo på sistone ett slags fästningar, som planmässigt bildade en försvarskedja och uthärdade flera dagars bombardemang. Barrikadkämparne förhöllo sig icke här som på andra ställen; de hade nemligen i hela stora qvarI ter invändigt genombrutit väggarne på alla husen, hvilka sålunda stodo i förbindelse med hvarandra, hvarigenom det blef de kämpande möjligt, att, osedde af militären, förskafla sig lefnadsmedel och ammunition. På gatorna och på sjelfva barrikaderna syntes få eller inga menniskor; försvararne hade posterat sig på ömse sidor i husen, och hvarje gång militären gjorde ett anfall på en barrikad, blef den från de angränsande byggnaderna mött af ett kulregn, som tillintetgjorde allt. Så t. ex. berättas såsom fullkomligt tillförlitligt, att af 50 Preussare, som försökte storma en barrikad, koms. k. gamla torget var medelpunkten för folkrörelsen; nya torget deremot var militärens sammo blott 5 med lifvet ifrån experimentet. Det lingsplats. Ått detta sednare föll i militärens händer, härflöt af förräderi, sålunda nemligen, att en hofleverantör öppnade för soldaterna genom sitt hus en väg till detsamma. Att militären från detta torg spridt död och förderf i alla rigtningar, är säkert; men den var äfven på denna plats blottställd för elden från de omgifvande husen, och ett ögonvittne har försäkrat mig, att han såg 25 man falla för en enda i hopen rigtad salva. Hotel de Saxe och Stadt Rom hafva lidit I utomordentligt mycket. Det sednare ser nästan sut som en ruin. På väggarne varseblir man spår efter tusentals kulor, och att der icke finnes en enda fönsterruta hel, är helt naturligt, alldenstund alla skott rigtades mot det ställe, der motståndari ne dolde sig. Målningsgalleriet, som innehades af militären, har följaktligen ej heller blifvit skoI nadt, hvilket ses af dess öfverallt inskjutna fönsterrutor, och mången dyrbar målning kommer säkert att för efterverlden bära vittne om den I blodiga kamp, som i dessa dagar rasat på Dresdens gator. I vårfrukyrkan finnes knappast en enda hel fönsterruta; gamla operahuset har i grund nedbrunnit; en del af der Zvinger har likaledes gå upp i rök, hvarigenom naturalsamlingarne lära hafva lidit utomordentligt mycket. Den del af slottet, hvilken vetter åt slottsgatan, är liksom öfversållad af kulor; ty det var der, som militären planterat de kanoner, med hvilka den beströk slottsgatan, ehuru utan all nytta: icke en enda barrikad kunde intagas förr, än dess försvarare förbrukat sin ammunition och dragit sig tillbaka. På den s. k. postplatsen gick det säkerligen mest mordiskt till; men icke eller der kunde militären uträtta något, oaktadt ett ouppphörligt skjutande under loppet af flera dygn. På detta ställe hade man uppfört en barrikad, som erhållit namnet Robert Blum, hvilken militären förgäfves flerfaldiga gånger stormade. Den I intogs ej förr, än den blifvit öfvergifven af sina II förevarara Pravieorieka vocerincen hada cut I I I