dervisningen pröfvades ändamålsenligt och nyttigt? Skulle svenska akademien ej med nöje åtaga sig att genom utfästade belöningar framkalla och genom egna förbättringar fullkomna den normala lärobok, hvilken våra folkskolor länge nog fått umbära? Och skulle slutligen Rikets Ständer sakna utvägar till det anslag, som kunde erfordras till befrämjande af ett ändamål utaf så vidsträckt omfattning och så oberäknelig vigt?