Införes på begäran. sällhet. Jag ofta såg uti den ringes hydda Förnöjsamhet och trefnad sammanbo, Och kärleken jag såg hans dagar skydda, Och lifvets öden mötte han med ro. Ja, nöd och sorger ofta såg jag falla uppå hans lott, dock dem med lugn han bar; Jag honom såg, förskjuten utaf alla, Men lika nöjd han likväl städse var. Och ofta jag uti den rikes salar Såg öfverflöd med ledsnad i dess spår; Ty der man mest om frid och sällhet talar, Man dessa minst och sällan njuta får. Sök menöska! derför ej i verldens hvimmel Din glädje; sök den i ditt eget bröst, Och skapa dig i tiden reen en himmel Af samvetsfrid; den skänka skall dig tröst. Tro aldrig då den lycka blott, som lyser, Den sällhet ej, som blott för guld man får; Och vet! palatset ganska ofta hyser En oro, som till kojan aldrig når. , Fyll derför samvetsgrannt ditt kall i lifvet! Gör godt, gör väl mot alla, om du kan; Och om din lott i verlden ringa blifvit, Var nöjd ändå! och riklig blifver han.