ITALIEN. Venetianerne hafva begagnat en krigslist för att locka österrikarne till en stormning på fästet Malghera. De kejserlige föllo i den för dem utlagda snaran och blefvo tillbakaslagna af Venetianerne, som, fullföljande sina fördelar, gjorde ett ganska lyckligt utfall. Tamb. Corr. meddelar, att underrättelserna från Bologna gå till den 11:te, då staden ännu ej fallit i de österrikiska barbarernes händer. Dess försvarare hade till och med gjort ett lyckligt utfall och tillfogat fienden en icke obetydlig skada. Österrikarne, eller rittare sagdt de toskanska trupper de drefvo framför sig, ha tagit Livorno med storm, hvarefter ståndrätten proklamerats, och ett par tjog af de besegrade republikanerne blifvit sysiljerade. Ett betydelsefullt tecken är att Toskanas gamla flagga från enväldets tider nu vajar i staden! Enligt depescher från Oudinot till franska regeringen har wiirtembergska gesandten infunnit sig i franska högqvarteret med mäklingsförslag från romerska republikens regering. Garibaldi har åter slagit neapolitanska förtrupperna vid Valmontane. En korps spanjorer har nu äfven, Syöledes, infallit i Romarstaten. Deras chef har vid landstigningen i Fiumicino utfärdat en proklamation till romerska folket, hvilken påminner om den värde riddaren af La Mancha, den oförgätlige Don Quixote. Krigspartiet i Palermo har åter fått öfverhand och tillsatt en ny regering. Den neapolitanska armåen var med anledning deraf i marsch mot staden. FRANKRIKE. Så långt man ännu känner valen, antager man, efter en uppgift i tidningen Patrie, att 450 utfallit i moderat, 149 i demokratiskt-socialistisk rigtning, och 78 blifvit af obestämd färg. I Paris hafva socialisterna af sina 28 kandidater fått 10 valda; de öfrige 18 tillhöra det moderata partiet och 4 af desse Nationals lista. Det, som mest härvid faller i ögonen, är det faktum, att Ledru-Rollin, Lagrange, Boichot, samtlige tillhörande den socialistiska listan, stå öfverst med det största röstantalet och att de socialistiska kandidaterna vunnit 60,000 röster mer än de hade vid de sista valen. De socialistiska idkernas utbredande har härigenom blifvit ett faktum, som icke kan förnekas. Arm6en har af 11,000 röster gifvit Ledru-Rollin 8000 och dubbelt mer, än någon af generalerna; märkvärdigt är det äfven, att endast en bonapartist, Lucien Murat, blifvit vald. Resultatet af valen i Seinedepartementet ir nemligen följande: (namnen äro ordnade efter antalet af röster) Lucien Murat (134, 825) Ledru-Rollin, Lagrange, wunderofficeraren Boichot, generalerna Bedeau och Lamoriciere, Dufaure, Passy, Moreau, Victor Hugo, Lamennais, Bizxio, Odilon Barrot, Cavaignac, Theod. Bac, Felix Pyat, underofficer. Rattier, Wolouski, Coquerel, Considerant, Pierre Lerour, Garnon, Roger (du Nord), de Lasteyrie, Varin, Peupin, Agricol Perdiguier, och Rapatel (107, 825). Utfallet af valen har väckt mycken sensation och statspapperen fallit 4 pct.; treprocentsfonderna den 19:de noterades i 52 och femprocentsfonderna i 831. Thiers, Faucher, Bugeaud, Fould, Mole o. s. v. hafva, såsom man ser af ofvannämnda lista, icke blifvit valde. Lacrosse kommer att tills vidare öfvertaga inrikesportföljen, i den afgångne Leon Fauchers ställe. I nationalförsamlingens möte den 19:de antogs med 293 röster mot 210 ett kom mitk-andragande, enligt hvilket general Changarnier icke på en gång får hafva högsta befälet öfver nationalgardet och linietrupperna i Paris. Changarnier skall allaredan, innan saken blifvit afgjord, ha nedlagt kommandot öfver nationalgardet, och Lucien Murat vara utsedd till hans efterträdare 1 detta befäl.