Också en Värhelsning 1849), Ja nog har våren kommit hit, Så skön som nånsin förr, Och klappar nu, pour fair visite, På gamla Sverges dörr. ... Men än hinsidan Sundet der Den bistra vinter rår; Och derför bleknar fröjden här. . När får vår Broder Vär? För solens blick sig gömde snön. Nu jublar lärkan fri; Hon tror väl, marken gjort sig grön Af purt galanteri. . . . Men der är glädjesången slut, Den stumma smärtan går Och delar afskedskyssar ut. . När får vår Broder Vär? Och liljan reser sig så rak Och tittar mot det blå; Kors hvad jag har för vackert takl Den lilla hviskar s4.... Men du förgäfves ser mot skyn; En dyster molnstod står Och skymmer Herran för din syn. När får vår Broder Vår? Och trädens knoppar svälla opp I kapp med menniskans bröst, Och bonden knipslug sår, i hopp Att skörda nästa höst. Men arme bror, på hoppet arm, Den säden, som du sår, Är eget blod ur egen barm. När får vår Broder Vär? När blir din himmel klar en gång? När rågadt sorgens mått? När får du höra lärkans sång? När skörda der du sått? Ack! våren blås ej östanfrån, Och ej från oss, jag spår. Gud vet, hvar den skall komma från! Gud vet, när du får Vår! L. ) Ur Snällposten.