Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1849, sida 1

Insändt ). Prostoch prestfabrikater. Prester och prostar fabriceras på följande sätt i vår statskyrka. Till prest tager man en medelmåttig gymnasist, som legat ett å två år vid akademien och mognat. Han behöfver icke kunna tala, ty ban får läsa inantill som talare; icke heller skrifva, ty andra kunna skrifva i hans ställe, blott han bär sig klokt åt. Tänka behötver han allsicke, ty konsistorium tänker för honom och i böckerna, som han skall examineras efter, står allting färdigt. Han behöfver blott hafva så mycken fattningsförmåga, att han kan recitera deras innehåll; fromheten är tillräcklig, om han ej gjort för mycket spektakel vid gymnasium; tron frågas ej vidare efter, blott han försäkrar sig tro efter de symboliska böckerna. I församlingen gör han en ypperlig tjenst, om han är väl upptagen och ansedd i presthuset, der han vistas. Tiden går; hans meriter äro just tiden, alltså får han alltid meriter, om han får lefva. Hans största och första merit är att vara född; och denna merit ökas med ett hvarje år, som Gud gifver. Ju äldre han blir, desto mera blir han meriterad. Med prester är förhållandet annorlunda, än med vissa andra skapade varelser, hvilka förlora i värde med hvarje ny ring, som lägger sig omkring hornen. Ser man en häst i munnen, så säger man, om hans tänder utvisa ålder: han duger icke; jag vill ej ha honom! Men en prest han blir dugligare med hvarje år, efter han med hvarje år kommer allt närmare och närmare sin befordran. ) Ehuru denna artikel torde förekomma en och annan stötande, hafva vi ej velat neka dess införande, då den i några stycken uttalar träffande och ovedersägliga sanningar och då intagandet blifvit enträget påyrkadt. Red.