Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1849, sida 1

— 44141186411 RN I re Is i Hr N. J. Gumperts boklåda. 2 7 ren på sätt brukligt AE vudman. Allraminst kan detta verk uti sitt namn med full, äganderätt besitta någon staten redan tillhörig fastighet, och en begäran om öfverlåtandet af statens fastigheter -med full äganderättpå elfstyrelsen, i dess kollektiva egenskap af direktion för ett förvaltande verk, var, efter vårt begrepp, nära nog en löjlighet. Vi tro derföre, att hr rådman Holmgren, som uti ifrågavarande I fall i sitt till magistratens protokoll särskildt afgifna utlåtande säger: att äganderättens öfverlåtelse från staten till direktionen väl ej kan innefatta något annat, än ett öfverlåtande af samma från staten till staten sjelf, har fullkomligen rätt, och, att han med detta sitt yttrande, efter vårt förmenande, ställt frågan om öfverlåtelsen på elfstyrelsen, kollektivt taget, på sin rätta ståndpunkt. Vi medgifva, att vi icke äro kompetente att afgöra, huruvida en dylik besittningsrätt kan uti juridiskt afseende göras gällande, om den blefve elfstyrelsen tilldelad, men efter rena förnufts-grunder förekommer den oss orimlig. Ledde af dessa åsigter, kunna vi sålunda uti elfstyrelsens nu förekomne begäran att få på sig med ofull äganderätt öfverlåten en kronans fastighet ej se eller finna någon annan mening, än den: att kronan, staten, det allmänna, skall skänka (eller med full äganderätt utan vederlag. öfverlåta) åt elfslyrelsens nuvarande ledamöter individuelt den ifrågavarande fastigheten; ty endast i egenskap af enskilte medborgare kunna dessa herrar, såsom medlemnar af elfstyrelsen, med full, äganderätt besitta de fastigheter, som de vutbedt sig. Och efter denna tolkning af direktionens begäran (den enda, hvilken vi kunna antaga, då vi måste förutsätta, att elfstyrelsens ledamöter väl veta hvad full äganderätt betyder, och hvilken dessutom passar tillhopa med formerandet af ett enskilt bolag) förlorar frågan, såväl om direktionens behörighet och rättighet att framkomma till regeringen med en dylik begäran, i visst afseende mycket af sin slippriga och för en i juridikens labyrinter obevandrad invecklade egenskap, äfvensom omdömet, om regeringen bör bifalla elfstyrelsens begäran eller ej, i hög grad derigenom underlättas. För att komma till en öfvertygelse uti dessa fall, har man att afgöra, huruvida direktionen, som blir koncessionanter för ett enskilt bolag, har af det allmänna gjort sig förtjent af en så betydlig skänk, som här begäres — nemligen full äganderätt till fastigheter och derutöfver, två hundra femtio tusen riksdaler banko —, eller, om den föreslagne slipinrättningen medför för nationen så stora och öfvervägande fördelar, att staten, för att uppmuntra enskilte till dess anläggande, bör göra en så stor uppoffring, som här är af elfstyrelsens direktion ifrågasatt; eller, om begge desse konsiderationer böra samfällt göras gällande. Hvad nu den första af dessa anledningar för billigandet af och bifall till direktionsledamöternas ansökning beträffar, så fordrar rättvisan det erkännande, att direktionen ovedersägligen har ådagalagt mycken kraft och verksamhet uti sina värf, samt att den för sina åtgärder har gjort sig uti flera fall förtjent af de trafikerandes, stadens och nationens tacksamhet och erkänsla; men att direktionens förtjenster i detta afseende skulle vara så stora, att de kunna berättiga direktionen till dess ansökan, eller att endast med anledning deraf staten borde så rikeligen belöna direktionen individuelt för dess mödor och omsorger, det tro vi oss ej en gång behöfva att vidare bestrida, än med ett blott förnekande, och synes det ej heller hafva blifvit, såsom det hufvudsakligaste skälet, ens inom direktionen ifrågasatt. II Rörande den andra anledningen för direktionens ansökan och regeringens bifall dertill, medgifva vi, att direktionen försökt att motivera sin begäran, med dervid har det ock! stannat, ty hvar och en, som med uppmärksamhet genomläst handlingarna, lärer nog finna, att direktionen ur den allmänna nyttans synpunkt ej har förmått anföra öfvertygande skäl för billigheten och rättmätigheten af sin anhållan, och enär de sakrika anföranden och utlåtanden, som vi i denna sak hafva allmängjort, så fullständigt upplysa denna frågas praktiska del, torde vi dermed ej behöfva vidare sysselsätta oss, utan blott hänvisa till desamma. Ingen enda af dem, som yttrat sig i ämnet, har bestridt, att en slip vore nyttig och måhända äfven behöflig i Götheborg, och häruti instämma äfven vi; men, emellan nyttig och behöflig och så nyttig och så behöflig, att staten för inrättningens tillvägabringande i Götheborg bör till enskilte hortskänka ej ellenast en för andra anläggningar behöflig offentlig plats eller fastighet, utan äfven dessutom 230.000 rdr bko af bespa