resa, som emigrant, till Amerika, å lilla torget här i staden bestulen, af 4 vanfrejdade ynglingar: Conrad Wilhelm Berg, Tobias Rhodin, eller den s. k. isterklumpen, Axel Julius Lönberg, eller pajas, samt Svante August Broberg. RhoI din, för att få något ärende till Larsson, utbjöd och försålde en gammal fällknif emot 3 sk.; men under samtalet om denna handel, knep någon af de öfrige Larssons plånbok, med deri förvarade 206 Rdr Rgs, hvarefter alla 4 pojkarne sprungo sina färde. Några minuter härefter, sedan Larsson funnit sig vara bestulen, samt anmält sådant hos polisen, hade gevaldigern Flygare, biträdd af polisuppsyningsmånnen A. Sahlberg och C. G. Nilsson, börjat efterslå tjufvarne, dem de, frampå eftermiddagen, anträffat vid s. k. Bläsan på gamla varfvet, samt anhållit och infört till staden, hvarefter, uppå Brobergs anvisning, penningarne, på 5 Rdr när, påföljde natten, återfunnits under några stenar utanför, för stöld straffade, enkan Österbergs bostad i Masthuggs-bergen. Målet blef af stadsfiskalen hr advokatfiskalnn Greiffe direkte inkrimineradt vid stadens kämnersrätt, sistlidne Fredag, der bonden återfick sina penningar, hvarpå ransakningen uppsköts till annan dag, samt Broberg häktades och de öfriga ställdes på fri fot. vRidiculus mus lå Vid den undersökning, som i anledning af eldsvådan, hvilken d. 21 dennes på morgonen inträffat i en hvälfd källare under apotheket Kronan vid Korsgatan här i staden, samma dag på förmiddagen anställdes i härvarande poliskammare, upplystes, att en pharmaceut, aftonen förut kl. omkring 9, från berörde källare afhämtat några medicinalier, men då der icke bemärkt hvarken eld eller rök. Först på morgonen kl. half sex, då en skorstensfejare inkommit i gården, för att i huset verkställa sotning, erfor han rök uttränga från springorne å yttre källardörren, hvilken han fördenskull öppnade, för att efterse förhållandet, dervid han af en stor mängd rök hindrades att nedkomma, och derföre om förhållandet underrättade en provisor och apothekaren Thulin, genom hvars åtgärd frivilliga brandkorpsens spruta N:o 2 ofördröjligen kom till stället och i verksamhet, utan att likväl kunna slicka elden, från hvilken röken i stor myckenhet utträngde såväl genom källarhalsen åt gården, som äfven genom ett fönster åt gatan. Efter nu meddeladt förordnande om brandsignal, ankommo till stället 2:ne af stadens sprutverk, och någre bland frivilliga brandkorpsens sprutor, genom hvilka källaren till en stor del fylldes med vatten och röken upphörde. De medicinalier, som i källaren förvarades, bestodo egentligen af svafvelsyra i buteljer och fosfor i bleckburkar, af hvilka sednare en burk förut varit öppnad och innehållet till större delen begagnadt, så att den vid lindrigt vidrörande lätt kunnat kullfalla; dervid fosfor medelst friktion kunnat komma i rykning; och som, å hyllan, der denna burk haft sin plats, sedermera befunnits liggande död en större råtta, yttrade apothekaren Thulin den förmodan, att samma råtta troligen omkullslagit burken och sålunda vållat detta alarm. För tillfället kunde vidare upplysningar icke vinnas, utan förbehöll sig polisfiskalen att framdeles få anmäla målet till fullföljd, derest anledning dertill skulle förekomma, men apothekaren Thulin åtog sig och ålades, att genast gå i författning om sådan åtgärd för fosforens förvaring, som må erfordras, på det samhället icke vidare, på sätt som skett, må blifva stördt.