emellertid lyckats ungrarne att skjuta bresch, hvarefter Görgey afsände en parlamentär till citadellet med uppfordran att genast inställa beskjutningen och hotade att i annat fall låta hela besättningen springa öfver klingan. Detta oaktadt fortsattes bombardementet; Görgey stormade fästningen och uppfyllde sin hotelse. För att väcka fanatismen hos de genom knutpiskan förfäade ryska horderna, har man låtit den föreställning få insteg hos dem, att ungrarne vore ett gudlöst folk, som rest sig, för att störta deras religion. Som man förut vet, blef Jellachich på vägen till Agram, hvarifrån han skulle draga till sig nya förstärkningar, upphunnen af ungrarne och totalt slagen; man får nu veta att det var vid Varasdin, de sista öfverlefvorna af hans korps, 8000 man, blefvo sprängda och tillintetgjorda. Ungrarne hafva uppsnappat ett bref från Jellachich, hvilket nu cirkulerar i tryckta kopior; det är stäldt till den kejserliga armåens högqvarter; han söker i detsamma urskulda det fel han begick, då han delade sina krafter, tillstår, att han lidit förluster, men tillägger, att han inom kort hoppas hafva eröfrat hela banatet. — Från Semlin förljudes om en ny seger, som magyarerna vunnit vid Tomaschevacs öfver general Pufters 6000 man starka korps. Bland de kejserliga trupperna herrskar en välgrundad respekt för magyarerna. Hären talar med största aktning, heter det från Wien, om magyarernas inrättningar och krigssätt, samt beklagar sig å andra sidan öfver det gamla vördnadsvärda kongl. kejserliga prygelsystemet, som ännu florerar i oförminskad kraft. I synnerhet hafva de vilda husarerna blifvit våra soldaters skräck, och om magyarerna gå segrande ur kampen, hafva de derför att tacka sitt förträffliga rytteri. Gubbar, qvinnor och barn sköta nu jorden i Ungern, enär alla män och ynglingar, som kunna bära vapen, draga till armsen. FRANKRIKE. Paris den 12:te Maj. Tvisten mellan nationalförsamlingen och regeringen är bilagd, och de tre presidenterna i nationalförsamlingen, ministeren och republiken försonade. Nationalförsamlingen har erhållit fullständig upprättelse och låter derför förgätenhetens slöja falla öfver det förflutna. General Forest, som vägrade lyda herr Marrasts befallning att ställa 2 bataljoner till hans förfogande, har erhållit arrest och personligen hos Marrast fått bedja om ursäkt; general Perrot, som godtyckligt offentliggjort en dagorder af Changarnier, hvaruti denne rigtat ett utfall mot nationalförsaml., har blifvit tillrättavisad, och Changarnier sjelf, såsom ett uttryck af sin aktning för församlingen, i dagordern till armgen offentliggjort nationalförsamlingens dekret af d. 11:te Maj 1848, enligt hvilket det tillhör nationalförsamlingens president att träffa militäriska åtgärder till församlingens skydd. Kabinettet har dessutom i den offficiella tidningen offentliggjort en förklaring öfver sin ställning till nationalförsamlingen. Den 14:de Maj. Genom det försonande steg, regeringen tagit med afseende på nationalförsamlingen, tycktes ministeren stå fastare än någonsin; men i dag har ställningen förändrats, derigenom att ett illistigt tilltag af den längesedan i allmänna opinionen sjunkne inrikesministern Leon Faucher blef föremål för debatter i nationalförsamlingen. Hr Leon Faucher hade nemligen, för att inverka på valen, skickat följande telegrafdepesch till departementerna: Efter en ganska liflig diskussion öfver de italienska angelägenterna har nationalförsamlingen förkastat Favres andragande, att ministeren icke mer eger landets förtroender, och med 329 röster af 621 öfvergått till den enkla dagordningen, Detta votum befäster det offentliga lugnet. Agitatorerna väntade blott på ett för ministrarne ogynnsamt votum, för att skynda till barrikaderna och förnya Junidagarne. Paris är lugnt., Härtill hade den helervärde ministern bifogat en förteckning, för att applysa, hvilka af de respektive departementernas ombud röstat för och emot ministeren, hvilka sednare han således stämplade såsom upprorsstiftare. r Millard fästade församlingens uppmärksamhet på denna ovärdiga handling. Nationens hederskänsla vaknade hos dess representanter; förgäfves sökte Faucher förringa sin skuld genom att )åbörda Ledru-Rollin ett dylikt försök i motsatt igtning; förgäfves sökte Odilon-Barrot, som för frigt var okunnig om depeschen, att ursäkta hoiom. Rationalförsamlingen antog med 519 röter mot 5 följande andragande: -Nationalföramlingen öfvergår till dagordningen, i det den ttalar sitt ogillande af depeschen.— Affären ar imellertid den fördel med sig, att republikaerna, om valen utfalla i reaktionär anda, kunna örklara dem ogiltiga, såsom företagna under in ytande af dylika lagstridiga stämplingar af reeringen. A AC-W--— — — —— — AA — — — rn Kr — — E h