Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1849, sida 1

ade klasser eller personer. Men nog kunde nan vara benägen att äfven framdraga sådana, å man t. ex. ser en viss magister, som i flera r på ett föga hedrande sätt fäktat i de konervatives leder, våga begära 3000 rdr bko och ill en början få 2000 rdr bko anslag, för att sesa till Amerika, troligen för att samanskrapa ett slags ny upplaga af Miss Trollopes anfäktelser emot Förenta Staternas republikanska författning och seder. Imedlertid är detta icke vår afsigt, utan är meningen med dessa rader, att i stället fästa uppmärksamheten på några mera allmänna förhållanden, af hvilka det ena, lofvärdt, visar huru man genom omtanka kan gagna det allmänna, och det andra, såsom för oss framstående tadelvärdt, måste ådraga sig vårt ogillande, åtminstone intilldess det kan visas, att behofvet verkligen kan vara sådant som det uppgifves. Vi mena här: 1:o Regeringens anmaning till riksgäldskontorets fullmäktige, att genom uppköp eller belåning af räntebärande obligationer, söka göra fruktbara de medel, som under en lång tid af året, efter verkställd kronouppbörd, ligga undandragna rörelsen. Genom denna åtgärd kan man ungefär antaga, att riksgäldskontoret kan vinna en årlig ränte-inkomst af omkring 4 mån. ränta å 13 million och 7 till 8 månaders, på 3 millioner; och då man betänker, att oaktadt redan för mera än 20 år sedan dylika förslager väckts hos Rikets Ständer, men aldrig förut kunnat ådraga sig regeringens medverkan, så inses lätt, huru mycket som för det allmänna gått förloradt derigenom, att icke detta och andra dylika arrangementer inom landets penningverk gjorts till föremål för regeringens omtanka. Det blifver lätt klart för enhvar, som vill deråt egna någon uppmärksamhet att genom ändamålsenliga anordningar för Riksgäldsoch Statsverkets kassamedels förräntande i riksbankens lånerörelse, en ganska betydlig behållning hvarje år bör uppkomma; och blott en ytterlig kortsynthet eller enskilta kapitalistintressens egennytta kan söka bestrida, att dylika anordningar ganska väl kunde åstadkommas, utan att något mehn för Bankens säkerhet eller dess rörelse deraf behöfde uppstå. Deremot måste vi 2:o på det högsta förvånas öfver det nu yppade förhällande, att regeringen fastställt sådana föreskrifter för beskaffenheten af båtsmansbeklädnaden, att de nu anbefallda tvåtusen beklädnäder hvardera skulle komma att stå öfver 50 rår pko, samt att en del deraf, för att åstadkommas, måste anskaffas utifrån. Detta förefaller oss vara så mycket klandervärdare, som regeringen låtit öfvertala båtsmanshållet att åtaga sig en kontant afgift för båtsmansbeklädnadens öfvertagande af staten, efter en vida lägre beräkning, hvarigenom man aldrig kunde föreställa sig, att fråga vore om en så stor och kostsam förändring med beklädnaden, som den hvilken nu måste komma att drabba staten, och genom den de skattdragande. Aldrig hade en så dyrbar beklädnad kunnat genomdrifvas, om den fortfarande skolat anskaffas af rotarne; och hela behandlingen af denna fråga visar sig således vara ett understucket spel, för att tillfredsställa det osläckliga begäret efter onödig militärlyx. Då det besinnas, att en sådan lyx, en gång införd i vårt sjömanskaps beklädnad, till följd af sakens natur ej kan återföras till enkelhet, utan tvärtom, sedan den fått gälla för 2000, måste, då behofvet af flottans verksamhet ifrågakommer, äfven gälla för de mångtusende andra, som skola strida vid deras sida, så blifver följden deraf, att utgifterna i hög grad grad komma att förökas; säkert på bekostnad af mycket, som då måste vara nödvändigare och nyttigare. Vi hafva genom denna korta framställning såsom vi förmoda, lemnat våra läsare ett tillfälle att bedömma, huru vigtigt det är att en oaflåtlig uppmärksamhet fästes på de allmänna medlens förvaltning. Huru lätt besparas ej, genom några på det hela obetydliga arrangementer, flera hundratusen riksdaler om året åt det skattdragande folket? Huru lätt bortslösas de ej, genom godtyckliga och obetänksamma styrelseåtgär— der? Man bör derföre noga följa denna vigtiga del af statsförvaltningen, och pressen kan ej deråt nog mycket egna sina bemödanden. orm EEE SNES Utrikes nyheter.