samfundet befintliga, olikartade elementerna till en enda, hel, af en oböjlig administration förvaltad organism. De europeiska kabinetternas slöhet och kortsynthet visade sig på det mest sorgliga sätt då, när Polen styckades och när Sverige förlorade Finland och Åland. Till och med Napoleon, som annars såg både långt och klart, var blind, då Ryssland år 1809 beröfvade Sverige dessa vigtiga bålverk för den europeiska civilisationen. Han affärdade det svenska ombud, som, å sin regerings vägnar, anhöll om hans bemedling för att åt det hjeltemodiga Sverige åtminstone rädda Åland, helt kallt meå de orden: Vänd er till kejsar Alexander! Han är ädelmodig och god. Från detta olycksdigra ögonblick daterar sig Sveriges och följakteligen äfven Norriges afhängighet af den ryska politiken. II. Från Åland utgår den fuktiga, kalla luft, som måhända en gång skall lägga sig tryckande och qväfvande på det härliga, fordom så stolta och mäktiga Norden. Vid Bomarsund, några få mil från Sveriges hufvudstad, anlägger Ryssland en stark fästning, i ändamål att bevaka segerherrarne vid Narva och i så många andra slag. Rysslands supremati är så till sägandes redan inskrifven på klipporna i de svenska skärgårdarne. Insättandet af en rysk dynasti på den danska thronen vore detsamma som ett dylikt insegel på kusterna vid Lindesnees. Om Danmark kastar sig i Rysslands armar, så sker ej detta af någon annan orsak, än den, att undgå Tysklands öfverdrifna och orättmätiga anspråk, och emedan den enda förbindelse, som det, till bevarande af sin nationalitet och sin sjelfständighet, af fri böjelse kan estersträfva, strandar på den skandinaviska halföns återhållsamhet, eller på de europeiska kabinetternas afundsjuka. Någon stor tilldragningskraft kan ett anslutande till Ryssland just icke utöfva på ett frisinnadt, höghjertadt folk; ty Danmark skall genom ett sådant steg för evigt lösslita sig från sina nordiska stamförvandter och på samma gång utträda ur kretsen af de stater, som Försynen utkorat till en stor, verldshistorisk mission. Men en allians med Ryssland skulle tillika lösslita Danmark ur Tysklands omarmning, åt den danska kronan bibehålla hertigdömet Slesvig odeladt och gifva landet en ny dynasti, som, efter ett par decenniers förlopp, skulle kunna vara fullt dansk och genom Rysslands mäktiga bistånd trygga statens varaktiga bestånd. Fördelen af en så beskaffad förbindelse är följaktligen icke ringa. När ett folk af den bjudande nödvändigheten tvingas att helt plötsligt börja en ny afdelning i sin historia, kan det näppeligen välja en för bevarandet af dess materiella interessen mera gynsam allians. Danmarks rang och anseende på hafvet I bör kunna bibehållas, när den tyska marinen i så fall blir stående på papperet, eller in perpetuum liggande i en för dess utveckling föga gynnande stiltje, och herraväldet i Belterna och Sundet, på hvilka inseglingen till Östersjön beror, bör äfven kunna betryggas och för framtiden upprätthållas. Det vederlag, som Danmark komme att gifva Ryssland för dess skydd och visade tjenster, komme sannolikt att bestå i en traktatmessig förpligtelse att bistå Ryssland mot Tyskland, den Skandinaviska halfön, eller hvilken annan som helst af de nordliga makterna, det vill med andra ord säga: att ständigt hålla Öresund öppet för den ryska flottan, samt sina skepp, hamnar och öar i beredskap, när Ryssland så önskar. I hvarje fall skulle den ryska alliansen tvinga Danmark att förhålla sig stilla, i händelse ett krig mellan Ryssland och den Skandinaviska halfön utbruste. Detta är alltså skuggsidan af denna förmodade förening. Om Danmark kan komma att finna ljus-sidan öfvervägande, det beror sannolikt derpå, huruvida dess sympathier för sina fränder på denna sidan sundet och hafven äro starka nog att uppehålla dess fasta förtröstan på framtiden och, för bevarandet af sin sjelfständighet såsom nordisk stat, förmå det till ännu större uppoffringar, än det redan gjort. Säkert är imellertid, att om Danmark kastar sig i Rysslands armar, är det för evigt förloradt för Norden, och, hvad som ännu värre är, Norden går förlorad för sig sjelf! Det är nemligen klart, att, när den säkerhetsventil, som naturen till Nordens skydd gifvit densamma i Belterna och Öresund, befinner sig i en fiendtlig eller i en af Rysslands politik beroende makts händer, så är den motståndskraft, som ligger i de förenade rikenas geografiska och fysiska fönk2lfl An an star Ach våäsendtlig del förla