2 —A de på ett öfvermått af allmän ansträngning, öfverlemna sig åt en ostörd njutning af det fredliga tillstånd, de lyckats tillkämpa sig. Men så snart en alfvarsam krisis börjar att närma sig, måste hvarje nations kännedom om rätta beskaffenheten af sin ställning blifva allt klarare, och all politisk villfarelse försvinna, tillochmed om I den vore större, än Sveriges och Norriges ömsesidiga sjelfbedrägeri, rörande rätta halten af deras förening. Här i Norden har tron på fastheten af de genom traktaterna en gång beståmda statsförhållandena varit så stor, att t. ex. norrska statsmän och lagstiftare i sjelfva storthingssalen tillåtit sig anställa djupsinniga betraktelser om omöjligheten af ett europeiskt krig, om svärdets vanmakt vid sidan af pennan, ochi synnerhet om de förenade rikenas starka politiska ställning. Och dock måste Rysslands hållning falla i ögonen på en hvar, som icke tror på ett blindt, oböjligt ödes skickelser, men är nog oförvillad att kunna inse, att det ryska svärdet, som segrande gått ur så många stora strider, säkert ännu är lika lystet efter skandinaviskt blod, som det någonsin förut varit, ehuru det afbidar tiden, ö samt att det en gång i dess fullbordan säkert skall blifva lika verksamt för befästandet af Rysslands herravälde i Norden, som förut i Vestern och Södern, så vida icke desto vigtigare hinder mellankomma. Man behöfver blott läsa Peter den stores, i de flesta af Europas tidningar för några år sedan meddelade testamente ) och iakttaga gången af den ryska jättestatens utvecklingsprocess i öfverenstämmelse med detsamma, för att öfvertyga sig om, huru origtigt man bedömer och värderar sin egen ställning Men hela Europa tyckes vara slagen med blindhet just vid den tidpunkt, som denna civilisationens lifsoch hedersfråga allt mer och mer nalkas sitt afgörande. Ända ifrån den tid, då Catharina II för öfnings skull exeqverade Peter I:s testamente på Turkiet och det olyckliga Polen, till den dag i dag är, har Europas kortsynta politik arbetat i Rysslands omedelbara interesse och så småningom för den asiatiska statskonstens etsande ämnen öppnat det enropeiska stats-samfundets porer. Europa betraktar det ryska rikets utomordentliga maktutvidgning nästan som ett skådespel, som ådrager sig dess uppmärksamhet på grund af det vidunderliga och storartade i detsamma, men icke derföre, att det vidkommer Europa sjelft. När Ryssland, antingen genom sina armåers tapperhet på valplatsen, eller genom den lycka, som följer dess onttröttliga, talangfulla diplomatik, har ernått en eller annan territorial utvidgning, låta sig Europas pratmakare lugna af den tankan, att tendensen att på de andra staternas bekostnad öka det rySka rikets makt nu väl måste upphöra, då Rysslands regering är för insigtsfull att icke begripa, att hvar och en stat, som öfverskrider en viss, moderat politiks gränsor, nödvändigt måste sammanstörta och krossas af sin egen tyngd. Och när sedermera, detta oaktadt, ett nytt, dristigt steg från Rysslands sida ådagalägger, att de klyftige kannstöparne storligen missräknat sig i sina kalkyler, samt att den ryska statskroppen ännu är alltför sund och kraftfull att i följd af sin kolossala storlek kunna förlora jemnvigten, så påstår man med samma skarpsynthet och tro på egen ofelbarhet, att fröet till det moskovitiska rikets undergång ligger fördoldt dels i de inre misshälligheter, som stundom förekomma i Rysslands historia, dels i frihetsid6ens ohämmbara utveckling, så snart den europeiska civilisationen en gång lyckligt och väl blifvit insmuglad öfver ryska gränsen. Olyckligtvis glömmer man dock här vid lag tvenne högst väsendtliga omständigheter. För det första vill olyckan, att den moskovitiska nationens trosbekännelse (den grekiskkatholska) ställer den såsom ett eget trossamfund i en afgjord opposition till hela det öfriga Europa, och att fanatismen, hvilken de ryska maktegarne med mycken klokhet veta begagna, i sekler skall hindra kulturens mera ömtåliga plantor att trifvas i den kalla, otacksamma, ryska jordmånen. Men, hvad som är af ännu större vigt. I Ryssland iakttager, midt under loppet af sina nåstan vidunderliga segrar, oemotsägligen en viss moderation mot de utländska makterna — en måtta, som planmessigt åsyftar att afkyla Europas afundsjuka och hat, på samma gång som dess kloka politik sätter dess kraftfulla regering i stånc att energiskt och med tillräckliga medel sammansmälta och konsolidera alla de, i det ryska stats) Denna urkund har för omkring 5 år sedan blifvi meddelad af de då härstädes utkommande tidningarne Icke desto mindre vilja äfven vi framdeles reproducer—2Q22O:. 6444. 0 2. 2