— Några ord om Rysslands inslytande på Nordens framtid. I. Under en tid, sådan som denna, då så många stridiga elementer befinna sig i jäsning, då folk och regeringar så att säga vandra på en vulkan, hvars inre fruktansvärda arbete alltemellanåt låter sig förnimma, torde det icke vara ur vägen att kasta en blick på det, som är en kärast och närmast, nemligen sitt fädernesland, för att se i hvad mån det och dess innebyggares sjelfständighet kunna hotas af några yttre faror. I den norrska Rikstidningen har helt nyligen en uppsats i detta maktpåliggande ämne varit synlig, och då den i det stora hela öfverensstämmer med våra egna åsigter af förhållandena, hafva vi icke dragit i betänkande att på vårt modersmål återgifva densamma, med de få förändringar eller anmärkningar, som vi ansett vara af nöden, för att ej blifva missförstådde. Åtskilliga, så väl insom utländska tidningar hafva berättat såsom icke osannolikt att kabinettet i Köpenhamn i detta ögonblick är sysselsatt med öfvervägandet af den för hela Norden vigtiga fråga: huruvida för Danmark i dess nuvarande kritiska ställning finnes något annat räddningsmedel, än det, att kasta sig i Rysslands armar och utnämna kejsarens svärson, hertigen af Leuchtenberg, till thronföljare ). Denna oförmodade vändning i sakernas gång uppmanar oss att rigta blicken mot den framtid, som efter all sannolikhet afbidar de förenade rikena, om en så beskaffad händelse skulle inträffa, äfvensom att noggrannt öfverväga, huruvida den skandinaviska halföns sjelfständighet hotas af någon fara, i fall I denna vigtiga politiska kombination skulle komma att fullbordas. I Ett försök till att ådagalägga ögonblickets utomordentliga betydelse för de förenade rikenas framtid kan visserligen vara en alldeles öfverflödig handling, i fall intet, som på de fosterländska förhållandena kan utöfva något fördersligt inflytande, kommer att ega rum; men det kan å andra sidan ej heller på minsta sätt skada att med lugn undersöka och skärskåda de följder, hvilka kunna antagas härflyta af ett visst sakernas tillstånd, som man har anledning emotse, — så mycket mindre som aktpågifvenhet alltid är att föredraga framför sömnaktighet, liknöjdhet och slöhet, äfven om det framdeles skulle visa sig, att det hotande politiska åskmolnet af en eller annan lycklig händelse åter fördelar sig, utan att hafva åstadkommit någon skada. — Det är pressens pligt att i tid göra allmänheten uppmärksam på faran, hålla iakttagelseförmågan vaken och, om möjligt är, anvisa ett medel, hvarigenom katastrofen kan förebyggas. De begge statsmakterna åter, hvilkas pligt det är, att, så till sägandes, räkna hvarje pulsslag i samfundsorganismen, tillkommer det sedan att vid pressens varningar fästa det afseende, som vederbör och omständigheterna bjuda. Samma ansvar och förpligtelser tillkomma, i fall sådana som det ifrågavarande, samtlige statens medlemmar, så väl folket, som regeringen. Ingenting är så uselt, så i yttersta grad grad föraktligt, som en nations blindhet, när dess sjelfständighet hotas med undergång. d — lo om mm. Mm ms — — —— — — — U Allaredan nu befinner sig den skandinaviska halfön i ett visst slags afhängighetsförhållande till den ryska politiken. Sannt är, att det ännu lyckligtvis ej framträdt på något mera eklatant sätt, utom i den beryktade skeppshandelsfrågan; men att det existerar, har man, thy värr, ingen orsak att betvifla. Den omständigheten, att de förenade rikena, sedan grundläggandet af det statsförbund, som, enligt dess vidtfrejdade stiftares åsigt, skulle göra Norden så stark och oafhängig, fritt och obehindradt hafva kunnat utveckla och befordra sina interessen, så väl i yttre som inre afseende, utan att någon främmande makts inflytande varseblifvits, företer allsintet, som vederlägger denna af oss uppkastade sats; ty ända till Februarirevolutionen har ingen väsendtlig förändring af de på Wienertraktaten grundade europeiska statsförhållandena egt rum ). Det har således varit de mindre staterna i Europa förunnadt, att, under den långa fredsperiod, som följ) I bref från Malmö skrifves tillochmed, att valet redan skulle hafva egt rum i konseljen; men att det icke kommer att offentliggöras förr, än en rysk örlogsflotta med 30,000 man landstigningstrupper om bord befinner sig i Sundet. Detta är dock föga troligt. Den nuvarande konungen i Danmark är alltför folkligt sinnad, att, utan nationens hörande, utse sin efterträdare, helst