fannes, söm bestämde ömsesidiga rättigheter och skyldigheter emellan skeppare och passagerare. — Ifrån Stockholm skrifves, att der råder en rätt besynnerlig ovisshet om hvad som kommer att åtgöras för att söka återställa freden och handelsförbindelserna med Tyskland. Det är med hvarje dag alltmer märkbart, huru handel och rörelse lida genom det olyckliga kriget mellan Danmark och den s. k. Tyska förbundsstaten. Men man kan ej påyrka eftergifter å Danmarks sida, då det måste erkännas, att det tyska anfallet är lika stridande mot de antagna grunderna för det europeiska statsförbundets sammanhållning, som mot hvarje folks rätt, att inom eget stats-område afgöra sina inre angelägenheter, och att yrka af de nordtyska Regeringarne en bestämd förklaring eller i annat fall uppträda vid Danmarks sida, dertill är man alltför obesluten och beklagligen måhända — oberedd. Det säges väl, att vår Regerings overksamhet, utan några mindre antagliga anledningar, skall vara en följd af några af de nyssnämnde makternas gifna förhoppningar, att de ämna sluta fred och medgifva ett arrangement inom hertigdömena, hvilket skulle komma att lugna sinnena i allmänhet, om ock icke hos de der rigtiga berserkstyskarna. Men hvad man nu ser föregå i Jutland tyckes visa, att äfven dessa förespeglingar varit en list eller en overkställbar plan. Och man är nu mera än förut af den tron, att allting lärer komma att lemnas, såsom man brukar säga, i Herrans hand.