Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1849, sida 1

som önska TIOnIngen 818 111U1 1f7 o varit, eller med honom öfverenskommas kan. e vid Narva och i så många andra slag. Ryssands supremati är så till sägandes redan inskrifen på klipporna i de svenska skärgårdarne. Inättandet af en rysk dynasti på den danska throsen vore detsamma som ett dylikt insegel på kuterna vid Lindesn2es. Om Danmark kastar sig i Rysslands armar, så sker ej detta af någon annan orsak, än den, att andgå Tysklands öfverdrifna och orättmätiga anspråk, och emedan den enda förbindelse, som det, till bevarande af sin nationalitet och sin sjelfständighet, af fri böjelse kan eftersträfva, strandar på den skandinaviska halföns äterhållsamhet, eller på de europeiska kabinetternas afundsjuka. Någon stor tilldragningskraft kan ett anslutande till Ryssland just icke utöfva på ett frisinnadt, höghjertadt folk; ty Danmark skall genom ett sådant steg för evigt lösslita sig från sina nordiska stamf örvandter och på samma gång utträda ur kretsen af de stater, som Försynen utkorat till en stor, verldshistorisk mission. Men en allians med Ryssland skulle tillika lösslita Danmark ur Tysklands omarmning, åt den danska kronan bibehålla hertigdömet Slesvig odeladt och gifva landet en ny dynasti, som, efter ett par decenniers förlopp, skulle kunna vara fullt dansk och genom Rysslands mäktiga bistånd trygga statens varaktiga bestånd. Fördelen af en så beskaffad förbindelse är följaktligen icke ringa. När ett folk af den bjudande nödvändigheten tvingas att helt plötsligt börja en ny afdelning i sin historia, kan det näppeligen välja en för bevarandet af dess materiella interessen mera gynsam allians. Danmarks rang och anseende på hafvet bör kunna bibehållas, när den tyska marinen i så fall blir stående på papperet, eller in perpetuum liggande i en för dess utveckling föga gynnande stiltje, och herraväldet i Belterna och Sundet, på hvilka inseglingen till Östersjön beror, bör äfven kunna betryggas och för framtiden upprätthållas. Det vederlag, som Danmark komme att gifva Ryssland för dess skydd och visade tjenster, komme sannolikt att bestå i en traktatmessig förPligtelse att bistå Ryssland mot Tyskland, den Skandinaviska halfön, eller hvilken annan som helst af de nordliga makterna, det vill med andra ord säga: att ständigt hålla Öresund öppet för den ryska flottan, samt sina skepp, hamnar och öar i beredskap, när Ryssland så önskar. I hvarje fall skulle den ryska alliansen tvinga Danmark att förhålla sig stilla, i händelse ett krig mellan Ryssland och den Skandinaviska halfön utbruste. Detta är alltså skuggsidan af denna förmodade förening. Om Danmark kan komma att finna ljus-sidan öfvervägande, det beror sannolikt derpå, huruvida dess sympathier för sina fränder på denna sidan sundet och hafven äro starka nog att uppehålla dess fasta förtröstan på framtiden och, för bevarandet af sin sjelfständighet såsom nordisk stat, förmå det till ännu större uppoffringar, än det redan gjort. Såkert är imellertid, att om Danmark kastar sig i Rysslands armar, är det för evigt förloradt för Norden, och, hvad som ännu värre är, Norden går förlorad för sig sjelf! Det är nemligen klart, att, när den säkerhetsventil, som naturen till Nordens skydd gifvit densamma i Belterna och Öresund, befinner sig i en fiendtlig eller i en af Rysslands politik beroende makts händer, så är den motståndskraft, som ligger i de förenade rikenas geografiska och fysiska förhållande till en stor och väsendtlig del förlamad. Väl är det sannt, att Ryssland möter stora svårigheter vid att använda sin maritima öfvermakt antingen till en blockad af Sveriges kuster, eller till att understödja sina armåers operationer långs bottniska viken, emedan den svenska skärgården, oaktadt Åland redan befinner sig i Rysslands våld, bildar en utomordentligt stark, till en del sammanhängande försvarslinea, som betäcker så väl flottan som den svenska armåen; men derI emot erbjuda Norriges vidsträckta kuster, i synnerhet de sydliga, så många öppna punkter, att en fiendtlig flottas operationer der möta vida mindre svårigheter. Den fria passagen genom Öresund och dispositionsrätten öfver de Danska hamnarne sätta sålunda Ryssland i stånd att verkställa en blockad af Norriges kuster, med lätthet landsätta en armee i södra delen af detta rike, fullt ut sysselsätta dess försvarsmedel och, om det lyckas ryska makten att få fast fot i landet, hota den svenska och norrska hufvudhären, som opererar på den svenska krigsskådeplatsen, i flank och rygg. Med andra ord: insättandet af en rysk dynasti på den danska thronen är, hvad de förenade rikena beträffar, alldeles detsamma som en utvidgning af det ryska väldet från Lifflands ku—, WW2 JCSCA VT HAAA-AW danna