Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1849, sida 1

— s i Hr N. J. Gumperts boklåda. I ren på sätt brukligt AA —— unds herravälde i Norden, som förut i Vestern H ch Södern, så vida icke desto vigtigare hinder nellankomma. Man behöfver blott läsa Peter den tores, i de flesta af Europas tidningar för några r sedan meddelade testamente ) och iakttaga sången af den ryska jättestatens utvecklingsprocess i ;fverenstämmelse med detsamma, för att öfvertyga sig om, huru origtigt man bedömer och värderar sin egen ställning. Men hela Europa tyckes vara slagen ned blindhet just vid den tidpunkt, som denna ivilisationens lifsoch hedersfråga allt mer och mer nalkas sitt afgörande. Ända ifrån den tid, då Catharina II för öfnings skull exeqverade Peter I:s testamente på Turkiet och det olyckliga Polen, till den dag i dag är, har Europas kortsynta politik arbetat i Rysslands omedelbara interesse och så småningom för den asiatiska statskonstens etsande ämnen öppnat det europeiska Europa betraktar det I stats-samfundets porer. ryska rikets utomordentliga maktutvidgning nästan som ett skådespel, som ådrager sig dess uppmiirksamhet på grund af det vidunderliga och storartade i detsamma, men icke derföre, att det I vidkommer Europa sjelft. När Ryssland, antingen genom sina arm6ers tapperhet på valplatsen, I eller genom den lycka, som följer dess outtröttliga, talangfulla diplomatik, har ernått en eller annan territorial utvidgning, låta sig Europas pratmakare lugna af den tankan, att tendensen att på de andra staternas bekostnad öka det ryska rikets makt nu väl måste upphöra, då Rysslands regering är för insigtsfull att icke begripa, att hvar och en stat, som öfverskrider en viss, moderat politiks gränsor, nödvändigt måste sammanstörta och krossas af sin egen tyngd. Och när sedermera, detta oaktadt, ett nytt, dristigt steg från Rysslands sida ådagalägger, att de klyftige kannstöparne storligen missräknat sig i sina kalkyler, samt att den ryska statskroppen ännu är alltför sund och kraftfull att i följd af sin kolossala storlek kunna förlora jemnvigten, så påstär man med samma skarpsynthet och tro på egen ofelbarhet, att fröet till det moskovitiska rikets undergång ligger fördoldt dels i de inre misshälligheter, som stundom förekomma i Rysslands historia, dels i frihetsidcens ohämmbara utveckling, så snart den europeiska civilisationen en gång lyckligt och väl blifvit insmuglad öfver ryska gränsen. Olyckligtvis glömmer man dock här vid lag tvenne högst väsendtliga omständigheter. För det första vill olyckan, att den moWädelmodig och god. skovitiska nationens trosbekännelse (den grekiskkatholska) ställer den såsom ett eget trossamfund i en afgjord opposition till hela det öfriga Europa, och att fanatismen, hvilken de ryska maktegarne med mycken klokhet veta begagna, i sekler skall hindra kulturens mera ömtåliga plantor att trifvas i den kalla, otacksamma, ryska jordmånen. Men, hvad som är af ännu större vigt, Ryssland iakttager, midt under loppet af sina nästan vidunderliga segrar, oemotsägligen en viss moderation mot de utländska makterna — en måtta, som planmessigt åsyftar att afkyla Europas afundsjuka och hat, på samma gång som dess kloka politik sätter dess kraftfulla regering i stånd att energiskt och med tillräckliga medel sammansmälta och konsolidera alla de, i det ryska statssamfundet befintliga, olikartade elementerna till en enda, hel, af en oböjlig administration förvaltad organism. De europeiska kabinetternas slöhet och kortsynthet visade sig på det mest sorgliga sätt då, när Polen styckades och när Sverige förlorade Finland och Åland. Till och med Napoleon, som annars såg både långt och klart, var blind, då Ryssland år 1809 beröfvade Sverige dessa vigtiga bålverk för den europeiska civilisationen. Han affärdade det svenska ombud, som, å sin regerings vägnar, anhöll om hans bemedling för att åt det hjeltemodiga Sverige åtminstone rädda Åland, helt kallt med de orden: Vänd er till kejsar Alexander! Han är Från detta olycksdigra ögonblick daterar sig Sveriges och följakteligen äfven Norriges afhängighet af den ryska politiken. EI. Från Åland utgår den fuktiga, kalla luft, som måhända en gång skall lägga sig tryckande och qväfvande på det härliga, fordom så stolta och mäktiga Norden. Vid Bomarsund, några få mi från Sveriges hufvudstad, anlägger Ryssland er stark fästning, i ändamål att bevaka segerherrar4) Denna urkund har för omkring 5 år sedan blifvi meddelad af de då härstädes utkommande tidqningarne Icke desto mindre vilja äfven vi framdeles reproducer: densamma, och hålla före, att den en gång hvarje år lrraag af da stärre svenrm MH — —