Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1849, sida 1

å KR:aar obanco. ste postkontor. Ale : 111.7 MEH VEM —44k57 talas med 2 sk. banco stycket, oc kontor, dels å utdelningsställena och de ingsmedel, än det, att kasta sig i Rysslands arI nar och utnämna kejsarens svärson, hertigen af euchtenberg, till thronföljare ). Denna oförnodade vändning i sakernas gång uppmanar oss tt rigta blicken mot den framtid, som efter all annolikhet afbidar de förenade rikena, om en så jeskaffad händelse skulle inträffa, äfvensom att I oggrannt öfverväga, huruvida den skandinaviska lalföns sjelfständighet hotas af någon fara, i fall lenna vigtiga politiska kombination skulle komma ö att fullbordas. Ett försök till att ådagalägga ögonblickets utomordentliga betydelse för de förenade rikenas framtid kan visserligen vara en alldeles öfverflödig handling, i fall intet, som på de fosterländska förhållandena kan utöfva något fördersligt inflytande, kommer att ega rum; men det kan å andra sidan ej heller på minsta sätt skada att med lugn undersöka och skärskåda de följder, hvilka kunna antagas härflyta af ett visst sakernas tillstånd, som man har anledning emotse, — så mycket mindre som aktpågifvenhet alltid är att föredraga framför sömnaktighet, liknöjdhet och slöhet, äfven om det framdeles skulle visa sig, att det hotande politiska åskmolnet af en eller annan lycklig händelse åter fördelar sig, utan att hafva åstadkommit någon skada. — Det är pressens pligt att i tid göra allmänheten uppmärksam på faran, hålla iakttagelseförmågan vaken och, om möjligt är, anvisa ett medel, hvarigenom katastrofen kan förebyggas. De begge statsmak; terna åter, hvilkas pligt det är, att, så till sägandes, räkna hvarje pulsslag i samfundsorganismen, tillkommer det sedan att vid pressens varningar fästa det afseende, som vederbör och omständigheterna bjuda. Samma ansvar och förpligtelser tillkomma, i fall sådana som det ifrågavarande, samtlige statens medlemmar, så väl folket, som regeringen. Ingenting är så uselt, så i yttersta grad grad föraktligt, som en nations blindhet, när dess sjelfständighet hotas med undergång. J qtN Allaredan nu befinner sig den skandinaviska halfön i ett visst slags afhängighetsförhållande till den ryska politiken. Sannt är, att det ännu lyckligtvis ej framträdt på något mera eklatant sätt, utom i den beryktade skeppshandelsfrågan; men att det existerar, har man, thy värr, ingen orsak att betvifla. Den omständigheten, att de förenade rikena, sedan grundläggandet af det statsförbund, som, enligt dess vidtfrejdade stiftares åsigt, skulle göra Norden så stark och oafhängig, fritt och obehindradt hafva kunnat utveckla och befordra sina interessen, så väl i yttre som inre afseende, utan att någon främmande makts inflytande varseblifvits, företer allsintet, som vederlägger denna af oss uppkastade sats; ty ända till Fedbruarirevolutionen har ingen väsendtlig förändring af de på Wienertraktaten grundade europeiska statsförhållandena egt rum ), Det har således varit de mindre staterna i Europa förunnadt, att, under den långa fredsperiod, som följde på ett öfvermått af allmän ansträngning, öfverlemna sig åt en ostörd njutning af det fredliga tillstånd, de lyckats tillkämpa sig. Men så snart en alfvarsam krisis börjar att närma sig, måste hvarje nations kännedom om rätta beskafsenheten af sin ställning blifva allt klarare, och all politisk villfarelse försvinna, tillochmed om den vore större, än Sveriges och Norriges ömsesidiga sjelfbedrägeri, rörande rätta halten af deras förening. Här i Norden har tron på fastheten af de genom traktaterna en gång bestämda statsförhållandena varit så stor, att t. ex. norrska statsmän och lagstiftare i sjelfva storthingssalen tillåtit sig anställa djupsinniga betraktelser om omöjligheten af ett europeiskt krig, om svärdets vanmakt vid sidan af pennan, och i synnerhet om de förenade rikenas starka politiska ställning. Och dock måste Rysslands hållning falla l ögonen på en hvar, som icke tror på ett blindt, oböjligt ödes skickelser, men är nog oförvillad att kunna inse, att det ryska svärdet, som segrande gått ur så många. stora strider, säkert ännu är lika lystet efter skandinaviskt blod, som det någonsin förut varit, ehuru det afbidar tiden samt att det en gång i dess fullbordan säker skall blifva lika verksamt för befästandet af RyssI L ) I bref från Malmö skrifves tillochmed, att valet re I dan skulle hafva egt rum i konseljen; men att det ick j kommer att offentliggöras förr, än en rysk örlogsflott med 30,000 man landstigningstrupper om bord befinne sig i Sundet. Detta är dock föga troligt. Den nuva. r rande konungen i Danmark är alltför folkligt sinnad att, utan nationens hörande, utse sin efterträdare, hels t då denna är beslägtad med ryska kejsarehuset, och riks dagen är församlad i hufvudstaden. Red:s anm.